—ö kf—dp1 L 44444-— (gent emot Szered) i Neutraer-komitatet, medan insurgenterna koneentrerade sig i stora massor (det säges 70,000 man) på ringa afstånd vid Sopornya. Den 6 ryckte ungrarne framåt och de kejserlige voro nödsakade att vika för den vida öfverlägsna fienden. De drogo emot Waag, och lyckades, dock icke utan förluster, att komma öfver till andra stranden. Iäremot skola de kejserlige vunnit fördelar i Trentschiner-komitatet. De kejserlige hafva sitt läger i Ban, men Ungrarne stå i Ziambohreth. 10. 000 ryssar med artilleri ha brutit upp från Pressburg på vägen till Raab. 4000 deras kamrater, som bivuakerat på den så kallade Sauhaide vid Pressburg, hafva nu, då sjukdomarne och dödsfallen togo ibland dem allt mer och mer öfverhanden, insvarterats i de närgränsande orterna. Enligt en annan berättelse från restliga krigstheatern föreföll den s Juni en häftig kanonad vid Szered. Såsom det förljudes, nappades österrikare och magyarer om positionen Szered, som för de sednare är af stor vigt, enär Tyrnauerjernvägen der bildar en slutpunkt, hvilken synes stå i nära förbindelse med deras krigsplaner. Från galisisk-schlesiska gränsen skrifves under den 10 Juni: Största delen af de i Wadowichskretsen lägrade trupper har redan öfverskridit ungerska gränsen. Af de 68,000 ryssar, hvilka legat i de begge lägren Jordanow och Myslewice, har Jordanow-korpsen öfver Neumark dragit till Ungern och deras förposter stodo redan för flera dagar sedan vid Kubin. Myslewicer-lägret omfattar 26.000 man; det utsträcker sig ända till Bochnia och skall inan kort utvidgas ännu mera, enär, enligt privata underrättelser af den 6 och 7 dennes, ytterligare 16,000 man infanteri och artilleri väntades till Bochnia och dess omgifning. Den från kriget i Cirkassien bekante general Sass har likaledes beträdt ungerska gebitet. (Huruvida dessa uppgifter äro tillförlitliga, står i vida fältet, och då man så många gånger haft notiser om ryska truppers inmarscherande i Ungern, hvilka sedan aldrig bekräftat sig, har man rätt att hysa ett visst misstroende till desamma.) Den förut omnämnda Jellachichska segern, eller segern å la Jellachich vid Petervardein reducerar sig, vid genomläsandet af banens egen bulletin, till följande fakta: Ungrarne stormade de för dem besvärliga skansarne, förstörde dem och togo flera kanoner, af hvilka de dock måste qvarlemna ett par, sannolikt förnaglade. Hvad den andra så kallade segern vid romerska skansarne beträffar, är det, då man känner den utomordentliga tapperhet, ungrarne i striden för sin sjelfständighet ådagalagt, blott möjligt för en oförskämdhet, sådan som Jellachichs och hans likars, att vilja inbilla allmänheten, att uti en slagtning, der det kom till handgemäng, 500 ungerska döda skulle betäckt valplatsen och 220 svårt sårade blifvit fångne, då på de kejserliges sida hela förlusten skulle uppgått till 2 döda och 10 sårade! De sydslaviska tidningarne, som ingalunda vilja framställa striden och dess resultater i någon lysande dager för ungrarne, öfverensstämma alla deruti, att kampen var blodig och oafgjord, samt att ungrarne slagits med otrolig tapperhet. Resultatet af banens storverk var icke glänsande; han drog sig tillbaka till Titl. En österrikisk berättelse om segern vid Petervardein är af följande lydelse: — — Enär terrängen icke tillät fienden några artillerimanövrer, skulle de ungerska krigarnes starka armar ersätta kanonerna, och de hafva verkligen gjort underverk. Stormkolonner framryckte, den ene efter den andre, under mördande kuloch karteschregn, emot Bukowitz. Valdiga esjenron skallade från deras leder. Från alla sidor af våra positioner regnade det kulor på dem. De föllo, som strå, men detta afskräckte dem icke; de ryggade icke tillbaka. Det tycktes, som hade enhvar af dem gjort ett löfte att antingen återvända såsom segrare eller låta begrafva sig under de kejserlige skansarne. Midt under kulregnet trängde de beständigt med friskt mod framåt och bestego slutligen, oaktadt hårdnackadt motstånd, en af våra skansar, der också några kanorer föllo i deras händer. Klockan var då omring 7—8 f. m. Men nu ankom från Karlovitz undsättning, som general Rastic skickade, ch denna afgjorde den mördande striden till vår ördel. Fienden blef på alla punkter tillbakaslaen och drog sig tillbaka till fästningen. Några land de förlorade kanonerna togo vi tillbaka. I Pressburg fortfar österrikiske generalen Hayau med sin slagtarehandtering, hvarpå han afide mästerprofvet i det olyckliga Brescia. När orgrarne i Pressburg vände sig till honom, för tt bedja om nåd för tolf till döden dömde, svaade han: Hvad som skall hänga, hänges; hvad om skall skjutas, skjutes — jag känner ingen åd. Ungrarne hafva emellertid genom parlasentär underrättat dessa blodtörstiga kannibaler, tt de å de fångne fiendtliga officerarne skola töfva blodig vedergällning, såvida icke exekuone-r A 2