Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1849, sida 1

Å R:dr banco. kKl. 7 e. m., dagen före den, då de ön aste postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, och I kontor, dels å utdelningsställena och d individuella interessen. Bästa beviset på, att en j nation lifvas af allmän-anda, är det, att alla, eller åtminstone det vida öfvervägande flertalet af dess medlemmar med uppmärksamhet och interesse ej blott följa gången af de allmänna angelägenheterna, utan äfven, i den, mån omständigheterna medgifva, ingripa i desamma. IIar interesset för dessa angelägenheter en gång hos ett folk vaknat till full verksamhet, så stadnar det icke förr, än det utvecklat sig till allmän-anda och åstadkommit de resultater, som af den blifva en gifven och nödvändig följd. I Det är naturligtvis alltså detta interesse, som man hos en nation måste väcka, underhålla, lifva och allt mera stegra. Under vanliga förhållanden utbildar sig allmän-andan nästan omärkbart; stundom tillochmed tviflar mången om dess tillvaro, tills plötsligt en starkare yttre eller inre impuls låter den framstå ur folket, fullbildad och fallrustad, liksom Minerva ur Jupiters hufvud. Utan allmän-anda hade de nordamerikanska fristaterna måhända ännu i dag varit beroende af moderlandet, och med allmän-anda bland folkstammarne inom och i grannskapet af Englands ostindiska besittningar hade dess makt derstädes redan för länge sedan varit krossad. Så länge inom schweitziska edsförbundet herrskade enighet och allmän-anda, funno dess fiender blott döden och en graf inom dess landamären; under de tider åter, då icke denna anda rådde mellan en I del af kantonerna, stod hela republiken hardt nära brädden af sin undergång. — Om inom det i så många särskilta stater splittrade, mäktiga Tyskland kunde tillvägabringas en folkopinion, som, med uppoffring af alla enskilta interessen, blott sträfvade för idet stora fäderneslandets gemensamma biista; så är säkert, att konungarnes, furstarnes och deras legobjons vilja icke skulle betyda det ringaste emot den sålunda uttalade folkviljan, hvilken naturligtvis då icke vore aunat, än en produkt af allmän-andan. Vill man ur dagens historia hafva bevis för hvad en kompakt allmän-Anda förmår, så draga Ungrarne nästan hvarje postdag försorg om att förse verlden med sådana, och inom kort torde också Frankrike hafva åtskilligt nytt, om och icke numera öfverraskande, att i I samma väg förete. Äfven den lilla romerska republiken har i detta fall åtskilliga rätt interessanta och värdefulla bidrag att till antecknande på sitt ställe meddela. Vi yttrade nyss, att under vanliga förhållanden utbildar sig allmän-andan nästan omärkligt, och att säkraste tecknet på dess tillvaro är att folket med förkärlek börjar egna uppmärksamhet åt gången och vårdandet af sina gemensamma angelägenheter. Är denna vår sats rigtig, så kan icke nekas, att ju äfven ibland Sveriges innebyggare starka och omisskänneliga tecken till en i utveckling varande allmän-anda börjat visa sig, ehuru man på åtskilliga håll dels icke vill tro på, dels låtsar att icke veta om dess existens. ITrepresentationsfrågan t. ex. äro omdömena så stadgade och kompakta, att de med allt skäl kunna tagas för ett uttryck af allmänna opinionen. Mycket, oändligt mycket, återstår dock ännu för oss Svenskar att göra innan vi kunna sägas vara besjälade af en anda, som uppoffrar gifna enskilta fördelar för sådana, som komma det stora allmänna till godo. Så länge bvarje kommunalbestyr anses såsom en börda så länge icke hvar och en röstberättigad, vid alla de tillfällen, när han efter bästa öfvertygelse kan göra sitt votum gällande, sig på utsatt ställe infinner och sin stämma afgifver; så länge liknöjdhet i de mindre allmänna angelägenheterna tolereras och får lägga grund till liknöjdhet i de större, mera maktpåliggande: så länge kan ock hos oss ingen allmänanda sägas vara fullt utvecklad, än mindre i större skala verksam och ännu mindre färdig att verkställa de förändringar, som åt hela vårt sammfundsskick skulle gifva den form och det lif, hvilka det förr eller sednare med en utvecklad allmän-anda måste erhålla. Allt detta oaktadt stå vi dock i fråga om allmän-anda på en vida högre ståndpunkt nu, än före år 1809, och derföre hafva vi till en stor del den då eröfrade fria yttranderätten att tacka. Visserligen är pressen ännu icke hos oss de jure så fri, som den borde och kunde vara; men de facto kan den dock, just i följd af allmänna opinionens påtryck, uttala rätt alfvarsamma sanningar utan fruktan för följderna af de personers eller auktoriteters misshag, hvilka af dem känna sig träffade. Kunde en gång en genomgripande och ändamålsenlig reform tillvägabringas inom vårt kommunalväsende, så vore det andra stora steget till utbredande af allmän-anda inom AJ. . 5 5 AS6 G