Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1849, sida 1

asto postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, och I kontor, dels å utdelningsställena och dfrån stadens förnämste plats bannlysa dess alla statyer öfvervägande, lefvande grupper och brokiga folkhvimmel, som, spridande liflighet från stadens hjerta till alla dess lemmar, icke lemnade rum för den stela paradsäng, hvartill man nu omö skapat denna plats, bar till gengäsva beröfvat mig och de mina min bergningy! Om dylika, för alla dem, hvilkas utkomst beror endast af handel och rörelse (och dessa lära i en handelsstad ej utgöra minsta antalet) sjelfskrifne betraktelser och skäl till obestånd äfven slutas med välförtjenta välsignelser öfver stadens så faderligt omtänksamma auktoriteter, ana vederbörande bäst sjelfve, enär ingen känner bättre hvar i skon klämmer, än den som har den på. Att behofvet påkallar stora torgets omliggning ; med tuktad sten är icke uppgifvet; icke eller synes ringaste skäl antyda sådant, synnerligast vid jemförelse med t. ex. kaserntorget, deröfver de trasikerande nu en längre tid haft 4tlliy nödvändighet att färdas (åtminstone voro osynligare hålor än de, å sistberörde torg befintliga, gifvande i bötesgrufvor ända till dess skyldigheten att hålla gator i försvarligt skick öfverflyttades från husegare på vederbörande auktoriteter) och då det icke eller är föreburet, ännu mindre styrkt, att ett uppskof med berörde omliggning kan tillfoga i en enda af stadens invånare den ringaste skada, kan äfven nämnde af auktoriteterne för salutorgets vofördröjliga flyttning föregifna skill på intet vilkor gillas eller godkännas. Vi fortsätte: För öfrigt kommer det s. k. trästorget, beläget i stadens norra del, att åtminstone tills vidare fortfarande begagnas vid försäljning af hö, halm och andra fodervaror, ved, timj mer och annat skogsfång, laggkäril, trädvaror och j uymohler, så att handel med landtnanna-produkter icke uteslutande skall ega rum i södra delen af staden eller å nya torget, hvilket, på endast 200 Öofamnars afstånd från stora torget, är den enda plats af erforderlig storlek inom staden, som för ändamålet finnes tillgänglig och tjenlig.Så till vida som att stora hamnkanalen delar staden i tvenne hufvuddelar, den norra och södra, är väl uppgiften, att trätorget ligger i stadens norra del ingen direkt osanning; men den förefaller dock något vilseledande, ty, så framt kompassen icke missvisar, är litt ådagalagdt, att nåämnde torg rätteligen bör uppgifvas såsom beläget vid ändan af stadens östra del. Löstet, att detta torg tills vidare får begagnas till försäljning af sådane landtmanna-produkter som hö, halm etc, är af den natur, att vi icke kunna gå i förväg för dem, hvilka hafva behof af att med dylika landtmanna-produkter förse sina husball. Hvad angår nya torgets afstånd af cast 200 famnar från stora torget, så måste det väcka förundran, att anktoriteterne anse nordstadens vaIIlige invånares, d. v. s. tusentals personers, talvåndiohet att nästan dagligen gå 200 famnar till ; och 200 famnar ifrån nya torget, summa 400 jJjumnar längre, än hittills, såsom icke medförande något obehag, men deremot med obehag benämna och tillochmed fästa afseende äå några icke i köpares eller säljares högst obetydliga omak, att, för undvikande af trängsel å stora torget, någon gång taga blott få ulnars omväg!! Vi kunna ej förklara en sådan logik annorlunda, än såsom ett lyckadt, men på origtigt ställe användt, bevis på konsten att ,sila mygg och svälja kameler..— Att nya torget, när stortorget anses för litet, är en tjenlig plats till salutorg, notabene för södra staden, är af oss aldrig bestridt, men detta vårt instämmande uti hvad som är förmånligt för nämnde stadsdel, står ingalunda i strid med och bör väl icke kunna motverka vår begäran att erhålla en lika fördel, helst platsen vid lille Bommen äfven är den ftjenligaste för den från och öfver Hisingön ankommande allmoge? Härefter säges: samt äfven ir belägen på lämpligteställe, derest nemligen afseende fästes å beqrämlighet icke allenast för dem, som äro vyboende inom fordna fästningsvallarne, utan äfven för dem bland stadens invånare, som hafva deras hemvister i Haga och Masthugget, och som, till större delen tillhörande den arbetande klassen, sjelfve besöka torget för att uppköpa vsine förnödenheter.Vi kunna, som förut är sagdt, icke finna rättvist, att man förskaffar beqvämlighet åt en del af staden, men lemnar en annan vind för våg; hvadan vi, under lyckönskan till Hagaoch Masthuggsboarne att hafva kommit i benägen åtanka, hoppas ats auktoriteterne icke förgäta, det äfven invånarne i nordstaden hafva anspråk på beqvämlighet. NIu följer: Farhbågan i afseende på fallande I