för dem, som handhafva stadens angelägenheter så snart berörde torgs anläggande är af dem beslutadt och plats dertill bestämd? — Den kost. nad, staden derföre får vidkannas. — Hvad är en bisak dervid för staden? — Om detta företag påbörjas ett år förr eller sednare. — Auktoriteterne hafva imedlertid bifallit var fordran uti. efter deras pligt att betrakta saken (d. v. s. såsom stadens auktoriteter, ej såsom enskildte personer) hufvudsaken, men vägrat efterkomma hvad som för staden är en biomständighet. Fråga vi nu: Hvad är hufvudsaken, i denna fråga, för nordstaden? så blir svaret, i enlighet hvad vi ofvanföre bevisat, vara nödvändigt: att försäljningen icke flyttas från stora torget, förrän på samma gång till norr och söder, hvaremot, om denna samtidiga flyttning sker ett år förr eller sednare, är af underordnad art. — Huru förklaras väl då vederbörandes handlingssätt, att icke vilja afstå en i deras ögon (såsom auktoriteter betraktade) varande småsak, den de likväl veta vara och äfven medgifvit kunna blifva för nordstaden af oberäknelig vigt? . För att få måttet fullt, låtom oss äfven här antaga det otroliga, eller att vederbörande nu antingen icke kunna anskaffa arbetsfolk samt tillsyn deröfver, eller icke ega att disponera den obetydliga summa, som ifrågavarande torg skulle kosta (ett tredje gifves icke), så är ju, i händelse stadens ingeniörer, arbetsinspektorer m. fl. redan förut omhänderhafva så många nödvändigare göromål, än det, att förekomma det (beräknadt endast efter dem, hvilka skriftligen biträdt vår anhållan), omkring 160 handlande, 100 andra näringsidkare och 100 husegare skola, utan eget vållande, vidkännas en, i anseende till sina följder, oersättlig skada, Götheborgs stad, icke mer än enskilte personer förmenad rättighet att låta verkställa samma arbete utaf entreprenör; och är åter brist på penningar orsaken till dråjsmålet, så erbjuda vi oss, att, emot tillgodonjutande af laglig ränta, så snart det påfordras, förskjuta det dertill behöfliga belopp, allt likväl under vidhållande af vårt ofta upprepade påstående om stora torgets fortfarande begagnande såsom salutorg. I öfrigt synes oss ifrågavarande irende hafva varit af så enkel beskaffenhet, att vederbörande bordt kunna hafva handlagt och utfört detsamma till allmän belåtenhet, efter framställande af följande, lika enkla som sjelfskrifna, frågor: 1:mo. Bör stora torget upphöra att vara salutorg? — Besvarades nu denna fråga med åj0, så följer: 2:do. Kan någon hafva nytta eller skada af denna försäljningens flyttning? — Hade man då, för att kunna besvara samma fråga, gjort sig det ringaste reda för flyttningens följder, så hade, af skäl vi förut anfört, aldrig kunnat proponeras, ännu mindre beslutas att gun na den ena stadsdelen på den andras hekostnad., Om nu icke något afseende fästes å de giltige skäl, vi anfört för att försäljningens flyttning rån stortorget icke må ega rum förr, än torget nordstaden är färdigt till begagnande på samna gång och i likhet med det i södra delen af taden, få vi härmed på det kraftigaste protestea emot all förflyttning af berörde försäljning å 4 tortorget, samt derjemte göra vederbörande anvarige för följderna af, att icke förut vid all nän rådstuga hafva hört stadens invånare i ett å maktpåliggande ärende; — dock våga vi änu hysa det hopp, att ett så vågadt ingrepp allas gemensamma rättigheter åtminstone icke an ske förr, än Kongl. Maj:t definitivt afgjort rågan; hvadan vi således härigenom äfven förya vår anhållan om besvärs hänvisning, i fall ndring uti fattade beslutet den 13:de sistlidne pril icke sker i full öfverensstämmelse med vår illiga begäran. Slutligen få vi, i händelse af anmärkning emot I etta anförandes vidlyftighet, erinra att när det nes såsom man icke vill handla i öfverensstämI else med aziomer; så måste propositionen beriis, och, oaktadt all omsorgsfull ombonad, tro vi s härmed hafva i hela sin nakenhet framställt en orättvisa, man synes icke tveka att med bedt mod begå emot nordstadens invånaren. I