Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1849, sida 1

exemplar, som gå åt landsorten. 2 Å Danmarks Rikes Grundlag. Antagandet af den danska grundlagen måste nödvändigt väcka ett stort interesse inom de nordeuropeiska staterna. Det kan nemligen komma att utöfva, ja man kan förutse, att det skall utöfva, en stor inflytelse på deras politiska och sociala utveckling. Hvad Danmark sjelft beträffar, skall dess nya grundlag på en gång införa det ibland de fullt konstitutionelt styrda staternas antal och derigenom gifva det, såsom stat, icke allenast en för folket mera tillfredsställande sammanhållning, in hvad det enväldiga styrelsesättet gifver, utan äfven i yttre afseende det större anseende, som, man må nu säga hvad man vill, ändock alltid, äfven inom diplomatiken, egnas åt de regeringar, hvilka äro understödde af sina folks sympathier, i jemförelse med dem, som endast hafva att påräkna sina lätt statistiskt kalkylerade stående härar och utpantade budgeter. Och io-— ke nog dermed: den nya grundlagen skall inom landet snart visa den välgörande verkan, att folkklasserna skola närmare ansluta sig till hvarandra; förtroendet dem emellan skall bilda en allmän-anda, hvilken snart skall jemna de olikheter i rättigheter och pligter, som ännu qvarstå i de äldre institutionerna; och med enighet skall man tillochmed icke dröja länge att afhjelpa de mindre oformligheter, hvilka, liksom vore de ett offer åt de gamla klass-interessena och fördomarna, tillochmed influtit i sjelfva den nya författningen, såsom t. ex. hvad beträffar kammarbildningen och valbarheten till det quasi Öfverhusete. För Norrige skall förebilden af den nya danska grundlagen icke länge dröja att verka till en liberalare åsigt i fråga om valrätten. Det kan nemligen icke nekas, att den norrska valgrunden, på det hela taget, är alltför uteslutande till fördel för dem, som ega jord och fastighet, burskap och embeten. En stor del af norrska folket har ingen valrätt — och ehuru ännu detta förhållande icke föranledt tvister eller ens torde hafva medfört menliga följder för sambillets allmänna rättsförhällanden och folkets gemensamma välfärd, synas dock redan åtskilliga tecken, bland hvilka utvandringarne intaga ett ej ovigtigt rum, utvisa, att omständigheterna bjuda Iagstiftningen och regeringen att besinna saken. I Sverige kommer den danska grundlagen, i den mån den blifver känd, att gifva anledning till betraktelser öfver våra egna ställningar och förhållanden, hvilka i folkets sinnen måste leda till en ännu starkare agitation för genomförandet af de stora politiska reformer, som så länge såsom nödvändige varit påyrkade, att allmänna öfvertygelsen, enligt hvad alla och äfven vår regering erkänt, endast varit skiljaktig i fråga om sättet att utföra dem. Det kan ej slå fel, att ju svenska folket, vid betraktandet af Danmarks nya statsskick, skall med förundran fråga sig: huru är det väl möjligt, att det danska, midt under yttre strider och inre uppror, kunnat åt sig vinna garantier för folkfriheten, personliga stikerheten, beskattningsrätten, lagstiftnings-rätten, lagskipningens Jelfständighet, kommunalförvaltningens verksamhet, o. s. v., då deremot vi här i Sverige icke på 40 år kunnat tillkämpa oss dylika, oaktadt de löften, som derom vid 1809 års revolution gåfvos åt folket, och de rastlösa bemödanden, hvilka under nästan hela denna tid icke endast enskilta representanter, utan i flera fall de folket egentligen representerande två riksständen, borgare och bönder, samt den sjelfständigare delen af tidningspressen gjort, för att hålla fram frågorna och befästa principerna? Svaret skall blifva: att det skett genom den uppriktiga anslutning till folkets sak, till hvilken danska regeringen, under faran för rikets sjelfständighet, beslutat sig, och den endrägt, hvarmed folkombuden med regeringen samverkat för ordnandet af landets stora angelägenheter. Detta svar — måste det ej väcka den nya betänkligare frågan: skall då äfven för oss det behöfva gå så långt, att vårt sjelfbestånd, vårt lugn, skall först behöfva hotas, eller störas, innan vår regering öppet och redligt vill samverka med folket, för de hos oss fullt ut lika behöfliga reformerna? Men D 2 h232 Ft UEUan dat Am ot dot his