77 8 fr MINER UJ ME — i södra staden, har blifvit afslagen; och oaktadt vi, uti vår, af öfver 300 personer undertecknade, till drätselkommissionen ingifne skrift begärt, (hvad icke bordt förvägras en enda sökande part) att innan frågan afgjordes få del af i ärendet möjligen infordrade yttranden, för att, om så påfordrades, inkomma med genmäle derå, så är likväl emot oss äfven den orättvisan begången, att magistraten afgjort frågan på samma gång som borgerskapets äldste och drätselkommissionen sig utlåtit, derigenom vi blifvit förhindrade att dessförinnan få anföra en, som vi hade hoppats, öfverflödig, närmare utveckling af orsakerne till vår enkla begäran. Den, som kan vara belåten med magistratens ofvanberörde beslut, måste alltså vara i besittning af en liknöjdhet för egna och andras angelägenheter, hvilken vi icke ega; hvadan vi anse oss berättigade att nu anföra nedanstående anmärkningar, hvarjemte, i händelse desse icke föranleda beslutets ändring i öfverensstämmelse med hvad vi förut begärt, vi härmed påyrka, det frågan om försäljningens flyttning från stora torget blifver föremål för öfverläggning af stadens innevånare å allmän rådstuga och, om äfven detta afslås, begära hänvisning till besvärs anförande, för att annorstädes erhålla hvad som i så fall här synes icke stå till att få, nemligen rättvisa. Af magistratens bilagde protokoll för d. 13:de sistlidne April hafva vi först erhållit full kännedom derom, att magistraten, borgerskapets äldste och drätselkommissionen redan den 7:de November 1845 beslutat, att den af landtmannaprodukter bestående och sedan urminnes tider å stora ö torget brukliga försäljning skulle förflyttas från samma, i stadens medelpunkt belägna torg, till ändan af stadens södra del. Skulle än bemälde auktoriteter, emot vår förmodan, lyckas förete något lagligt stöd för vidtagande af en för stadens samtlige innevånare så vigtig åtgärd, utan att dessförinnan å allmän rådstuga söka inhemta innevånarnes tankar i ämnet, så hade dock ett, af sistnämnde anledning orsakadt, alltid oskadligt, dröjsmål helt säkert gifvit i saken ett för auktoriteterne mer hedrande och för stadens innevånare samfäldt mer angenämt beslut, än som nu l skett; och den ena delen af stadens innevånare . hade då icke behöft stadna i förbindelse för försöket att till dem draga äfven den handel och rörelse, som den andra delen af innevånarne hittills lyckats behålla, ej eller denna så uppenbart kränkande orättvisa beröfvat nordstadens innevånare nöjet att hysa tacksamhet för auktoriteter-nes, med handhafvandet af stadens angelägenheI ter förknippade, mödor och besvär. Och om man nu, äfven emot alla för saken talande skäl, icke velat anse försäljningens flyttning från stedens egentliga och urgamla salutorg såsom en omständighet, nog vigtig för å allmän rådstuga utsatt öfverläggning af dem, som samma flyttning egentligen rör, nemligen ingen mer eller mindre än stadens samtlige innevånare, så hade dock vederbörande, likasåväl som att sammankalla t. ex. husegare för att inhämta deras beredvillighet att villfara en sådan småsak, som att förlänga husens stuprännor ett par alnar, haft en tadelfri anledning att sammankalla åtminstone stadens handlande och husegare för utrönande af dessas x äsigter angående en flyttning, som, företagen utran vederbörlig opartiskhet, ovilkorligen måste orsaka dem oersättliga förluster. Ett sådant sammankallande hade derjemte bevisat auktoriteternas rigtiga uppfattning af deras åliggande, att vid beredande af en åsyftad förbättring icke, i oträngdt mål åtminstone, verkställa densamma, då len icke kan medföra fördel för några, utan att vålla försämring för andra; och berörde allmänna rådstuga, hållen innan södra staden ännu erjllit ett olagligt patent på all handel och röelse, hade utan all tvifvel föranledt ett beslut i nlighet med vår begäran, enär ingen lärer våga påstå, att äfven då utgången blifvit densamma, om nu, alldenstund en dylik förutsättning ovilorligen påbördar innevånare i södra staden en å låg egennytta, att de omöjligen kunnat göra ig dertill förfallne? Magistratens ofvanberörde protokoll upplyser fren, att drätselkommissionen, enligt dess uppift i protokollet den 21:sta Oktober 1845, funit att stora torget sefters fullbordandet af Gutaf II Adolfs staty och nya börsen ej längre orde till salutorg användas — Men månne det arit svårare utfundera, att det endast prydliga ort lemna rum för det allmänt nyttiga, och icke värtom; eller att, när stora torget efler stanens uppresande skulle blifva för litet, en dylik iskränkning af nödigt utrymme icke borde ske örr, än den kunde företagas utan inskränkning stades innevånares rättigheter? Låtom oss nu taga vederbörande auktoriteters fverläggning och beslut i skärskådande! Dervid uppgifves: att utom börsbyggnaden jemväl rådhuset och högvakten äro belägne invid s. k. stora torget samt att erfarenheten under de sistförflutne åren nogsamt ådagalagt det — — — — — ——