Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1849, sida 1

idningen kommer med 2 sk. banco för hvarje rad, be dels år 8 R:dr, vanlig annons-stil, och böra, så vid 3 R:dr banco. kl. 7 e. m., dagen före den, då de ö aste postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, och kontor, dels å utdelningsställena och d lyckligtvis icke jemförligt hvarken i mängd eller häftighet med dess törra plundrande ströftåg. Sorgen har dock inträngt i mången boning och ett notabelt dödsfall har äfven i dag inträffat, nämligen marskalk Bugeand, efter några dagars sjukdom. Jag bör dock nämna, att vi haft mångfaldiga bevis på, att, då farsotens första symptomer mötas med uppmärksamhet och man med allvar söker förekomma dess vidare utveckling, lyckas man vanligen deruti. De fattigare qvarteren äro mest hemsökte af smittan. Köld och hungersnöd hafva kanske der under hela vintren förberedt dess utveckling och möjligen saknas ofta läkarevård och skötsel i rättan tid. — I anledning häraf hafva inom mig uppstått några reflexioner, hvilka jag skulle vilja likna vid en dröm, ty, sstundom äfven vaken drömmer jag. — Huru lycklige äro icke de, vid hvilkas hufvudgärd ömheten vakar, och der niira anhöriga med kärleksfull omtanka skänka all den vård, som möjligen kan egnas åt en sjuk; der en mor, en syster eller en maka gissar till den lidandes vilja och söker förekomma dess minsta önskan. Huru mycket bidrager icke detta till den sjukes förbättring! Men, vid anblicken af denna tafla, framställer sig äfven en annan, nemligen den, af den fattige arbetaren, lidande och ensam uti sitt dystra och fuktiga näste eller i sin vindskupa, hvars ; temperatur kan liknas vid blykamrarnes. Kanske dukar han ofta under för plågan i saknad af den omvårdnad, som skulle återkalla honom till lifvet. Den fattiga modren i sin usla bostad, om vintren skakande af köld, om sommaren försmäktande af hetta, omgifven af barn, hvilkas anblick försvåra i stället att mildra hennes lidande, betalar sin gärd åt den dystre skördaren i brist af de medel, genom hvilka hon ännu skulle kunna återfå hälsan. Huru många dylika skuggsidor finnas icke på lifvets stora tafla? — Är det då omöjligt att belägga dessa mörka partier med en ljusare färg? Finnes ingen mensklighetens pensel, som dock kan teckna några drag af lif och känsla? — IIvarföre dessa ömma och hängifna omsorger, hvilka frälsa den ena, skulle de icke ifven kunna frälsa den andra? Se här hvad jag stackars drömmare gått och tänkt mig: Vi hafva ett väl organiseradt medborgargarde för att försvara samhället och den egna härden mot ; hvarje angrepp. Det gör turvis sin tjenst, at hålla ordning och inre sikerhet, har sin post, sina chefer och sin fana. — Hvarföre kunna icke äfven damerna formera en arm6 — af barmhertighet och idel hängifvenhet? Äfven de kunde hafva sin tjenstgöring i tur och sina hedersposter vid de sjukas hufvudgärd. Med det ädelmod, som är qvinnan eget, skulle hon säkert med hela sin själs styrka strida emot sjukdomen och eländet och snart känna namnet på alla olyckliga. I hvarje kompani skulle göras insamlingar af penningar och gåfvor till mildrande af de mest tryckande behofven, och då turen kallade till tjenstgöring, är jag säker att hvar och en med glad hängifvenhet skulle skynda att föra soppa, vin och omvårdnad till de stackars sjuka. Detta qvinliga medborgargarde, organiseradt i och för mensklighetens väl, skulle skänka lugn och tröst i samhället och otvifvelaktigt blifva en af de bästa sociala förbättringar, vi kunna önska oss. — Ett i förrgår inträffadt åskväder har rensat och uppfriskat luften och kommer säkert att betydligt minska antalet af sjuka. — Den 12:te. Koleran har de sista dagarne betydligt minskats; men en blytyngd hvilar i denna stund öfver vårt eljest så lefnadsglada Paris. Den politiska atmosferen är qväfvande och förpestad. Striden i nationalförsamlingen är skarp och allvarlig; vakten deromkring är tredubblad, och soldaterna äro konsignerade. I går sändes af regeringen särskilta bud till alla dem af nationalgardet, på hvilka hon tror sig kunna lita, med tillsägelse att hälla sig färdige, om något skulle inträffa. På samma sätt skedde äfven i Ludvig Philips tid, till och med dagarne före revolutionen. Ställningen försvåras med hvarje dag och i den största oro väntar man dag från dag vidare underrättelser från Rom. Interpellationen i gårdagens såance var obestridlig och sann till sina grunder, och Ledru Rollin, efter att hafva bevisat det ministrarne brutit sina förbindelser mot fäderneslandet och konstitutionen, förklarade med kraft, att han skall veta försvara den sistnämnda, på hvad sätt som helst, äfven om så fordras, med vapen i hand. Härvid reste sig hela den venstra sidan, upprepande samma ord. Det var en förnyad scen af le jeu de Paume. Vid högra I sidans energiska protester, uppstod ett förfärligt TI 147 2 oo ANN MM oo 2 4 AA