Borsenhalles Wienerkorrespondent, hvilkens 41— voghet mot ungrarne är bekant, bekräftar, att banen Jellachichs korps vunnit en fördel öfver ungrarne. Enligt banens rapport skulle österrikiske generalen Ottinger slagit en ungersk afdelning vid romerska skansarne. Ungrarne skulle haft 500 döda och 220 sårade och de kejserlige blott ett par döda och sårade, hvilken uppgift erinrar om Windischgrätz fordna segerbulletiner och gör genom sin öfverdrift hela saken misstänkt. En annan träffning, som Petervardeins besättning vid ett utfall levererade de kejserlige, utföll i början till insurgenternas fördel, i det de eröfrade tvenne af österrikarne besatta skansar. Dessa blefvo emellertid återeröfrade. Förlusten uppgick, enligt österrikarnes egen uppgift, till 60 döda och 400 sårade å ungrarnes sida samt 9 döda och 3 sårade officerare med 207 man stupade och 168 sårade å österrikarnes. Affären kan således blott i österrikarnes ögon synas fördelaktig för dem. — Samme korrespondent vill veta, att det herrskar stor oenighet mellan de ungerske härförarne och att Dembinski tagit afsked. (?) Man väntar erkehertig Johan till Wien. FRANKRIKE. — Nationalförsamlingens möte den II:te Juni. Efter att presidenten anmält Bugeauds död, uppträder Ledru-Rollin med sina interpellationer i romerska frågan. Han säger, att ögonblicket icke är lämpligt för interpellationer, att intet annat är att göra, än framkalla en anklagelseakt emot republikens president och dess ministrar, hvilka herrar, genom angreppet emot den romerska republiken, kränkt konstitutionen. Han påstår, att regeringen måste hafva fått underrättelse, att den franska hären lidit ofantliga förluster, att den d. 3 och 4:de Juni efter tvenne olika anfall blifvit tillbakakastad och ännu icke stod utanför Roms murar, samt att en betydlig del af franska kavalleriet var så godt som upprifvet genom ett maskeradt batteris eld. (Vid dessa ord resa sig Odilon Barrot och Toqueville och förklara, att regeringen icke erhållit några sådana notiser.) Han meddelar ur ett bref från Marseille af den 6:te dennes upplysningar, som skulle bevisa hvad han yttrat. Det heter deri, att det gick förfärligt blodigt till den 3:dje, och att franska trupperna lidit ofantligt. Villa Pamphilii, som tvenne gånger tagits med bajonetten, var tagen tillbaka af Romarne och förblef i deras händer. (Nej, nej!) Romarnes förlust hade varit långt mindre. Ondinot hade begärt 24 timmars vapenhvila. I. edru-Rollin tillfogar härvid, att det var för att bortföra de sårade och begrafva de döde, hvadan den äskade vapenhvilan äfven beviljats. (Toqueville bestrider sanningsenligheten af dessa uppgifter.) Ledru-Rollin slutar sitt anförande med den begäran, att hans framställning om presidentens och ministerens försättande i anklagelsetillstånd måtta erhålla skyndsam behandling. Odilon Barrot söker i ett tal, som varar öfver en timme, att försvara regeringens förfarande. Man måtte icke sätta något förtroende till privata meddelanden. Han utvecklar sina åsigter om påfvens förhållande till det romerska folket. Det hade aldrig varit fråga om att återinsätta påfven med absolut myndighet, utan endast att mellankomma till romerska frihetens skydd. Han framställer angreppet på Rom såsom en grym nödvändighet, den det legat utom ministrarnes makt att förebygga. Oudinot har förkastat den sednaste öfverenskommelsen, som Lesseps afslutat med Romarne, emedan han dertill var bemyndigad af ministeren. Han tadlar Lesseps för det att han lofvat Romarne franska truppernes skydd emot främmande makter, hvarigenom han öfverskridit sina instruktioner och handlat i strid emot nationalförsamlingens beslut af den 7 Maj. För sin del har ministeren, enligt Odilon Barrots förmenande, handlat i fullkomlig öfverensstämmelse med detta beslut. Mötet afbrytes och begynner igen kl. 4. LeIru Rollin förfäktar den åsigt, att ministeren cränkt nationalförsamlingens beslut af den 7:de Maj. Han slutar sitt andragande med de orden: PJ hafven öfverträdt författningen, och vi vilja försvara den med alla möjliga medel, tillochmed med vapen. (Bergpartiet jublar och ropar lefve republiken!) Bedeau bekämpar Ledru-Rollin och söker att visa, det ingen grundlagsvidrighet egt um. Efter att flera talare uppträdt, fordrar Thiers förhandlingens afslutning: Det är under körsamlingens värdighet att förhandla, efter att man ler har ropat: Till vapen! Em. Arago talar mot afslutningen. Cremieux föreslår en motivead dagordning, som innehåller ett ogillande af egeringens handlingssätt, såsom stridande mot lagordningen af den 7 Maj, och en befallning, utt fiendtligheterne emot Rom genast inställas. Adelsvärd — densamme som var medlem af kontituanten — föreslår en annan motiverad dag;rdning, i hvilken regeringen inbjudes att rätta ig efter beslutet af den 7 Maj. Ingen af dessa notiverade dagordningar kommer ens till omrösta a Ar dan TT 4