Örebro-mötet och reformfrågan. Landet har då talat i reformfrågan! Mötet i )rebro har blifvit, hvad det borde vara: icke en nsidigt inbjuden samling, icke en karusell för hvilka bampioner som helst, som ville anmäla sig att trida för Regeringens förslag, eller för egna finder; utan ett öppet och ärligt uttryck af de eformsällskapers tänkesätt, hvilkas valda ombud edamöterna voro. Man kan således med skäl säga, att den stora kärnan af folket uttalat sitt onlöme vid reformmötet i Örebro, och den förklaring, mötet gifvit om det hvilande regerings-förslagets oantaglighet, samt de hufvudgrunder, det uppställt för ett af nationen önskadt representationsförslag, kunna från det ögonblicket anses såsom ett sannt uttryck af det allmänna tänkesättet. Nationen skall deri se sina innersta tankar . i den stora angelägenheten på det hela så väl uppfattade och redligt framförda, att ingen vältänkande fosterlandsvän skall tveka att deri förena sig, villigt uppoffrande en eller annan skiljaktighet i några af de mindre väsendtliga delarne deraf. Ifrån denna stund eger svenska solket en känd inskrift på den fana, omkring hvilken uti en framtid det skall städse stå redo att samla sig, så snart genomförandet af representationsreformen blifvit möj-— ligt — och möjligt blifver allt, hvad ett folk, efter vunnen upplysning, med full besinning och manligt allvar vill. Saledes — ingen tvekan mera! Ingen fruktan för reformens sak! Intrycket är nu gifvet, icke af något parti, icke af ett enskildt stånd, icke i följd af styrelse-machinationer, eller folk-uppviglerier; utan af den stora mängd tänkande och sjelfständige män, hvilka satt sig i verksamhet inom reformsällskaperna, för att med fosterländskt nit befordra reformen, eller ock utan att sjelfve kunna deltaga deri, anslutit sig till dem, som ihärdigt och oförskräckt uthållit i reformföreningarnes bemödanden, oaktadt alla de gjorda försöken att isolera, neutralisera och depopularisera desamma. Hvart man vänder sig, utom till dem, som af konservativ ytterlighet förneka tillochmed behofvet af en representations-förändring, eller dem, som i det olyckliga regerings-förslaget tro sig se det enda medgifvande, hvartill Regeringsmakten kan förmås, eller slutligen dem, hvilka hafva en författare-kärlek till detsamma, hör man en enig tanka om ändamålsenligheten af de grunder, som mötet i Örebro uppställt såsom sitt program, och om lämpligheten, att till en enda upplyst och sakkunnig person uppdraga utarbetandet af detaljerna för ett nytt förslag. Man bör hoppas, att denne (herr professor Wingqvist) äfven åtager sig uppdraget; men skulle han ej göra det, bör man hoppas att saken nog ändock kommer att gå för sig. Den grund, som lagd är, lofvar att vara så säker, att byggnaden på densamma skall blifva beståndande. Belåtenheten med Örebro-mötets resultater är så mycket större, som underrättelsen derom sammanträffar med den om den nya danska grundlagens antagande. Asynen af att Danmark, midt under striden med yttre fiender och inre uppror, genom sin regerings upprigtiga och redliga sam