ga denna proklamation all verkan, utfärdat en kontraförklaring till Wiirtembergska folket, deri den säger sig icke vilja prisgifva Wirtembergs öde åt regentskapet och bestrider detta all rätt att förfoga öfver Wirtembergs penninge-och militärkrafter. Deremot lofvar hon att fortfarande på laglig väg verka för riksförfattningens genomförande, Frankfurt. Underrättelsen om riksföreständarens afresa var falsk; imellertid heter det nu i centralmaktens officiella tidning, att han den 8:de skulle resa till Coblentz. 15 befullmäktigade för stater, som erkänt riksförfattningen, hafva skriftligen förfrågat sig hos riksministären, 1) om centralmakten under närvarande omständigheter eger tillräckliga medel att uppfylla sina pligter; 2) huru den tänker förhålla sig med afseende på det emellan Preussen, Sachsen och Hannover afslutade förbundet samt 3) hvilken dess ställning är till nationalförsamlingen i Stuttgart. Härtill svarade ministerpresidenten Wittgenstein, att Preussen, Sachsen och Hannover enligt förbundsaktens 11:te artikel hade rätt att sluta ett särskildt förbund Hvad det af dem gjorda utkast till en riksförfattning beträffar, så var centralmakten alldeles frimmande för detsamma, utan i det fall att det kunde leda till ett definitivum och dermed till centralmaktens upphörande. Huruvida detta skulle blifva tillfället, berodde på de öfriga tyska regeringarnes förhållande till detta utkast och han uppfordrade derföre befullmäktigade att angifva beskaffenheten af detta förhållande. Centralmakten kunde icke tillerkänna nationalförsamlingen rättighet att förflytta sig till Stuttgart, då det i förbundsbeslnten af d. 30:de Mars och 7:de April var bestämdt, att Frankfurt skulle vara dess säte. Äfven i denna punkt vill centralmakten af nämnde befullmäktigade hafva upplysning om deras regeringars tankar i detta hänseende. Hvad första frågan angick, hade centralmakten både vilja och kraft att uppfylla sin pligt. De stater nemligen, som erkänt riksförfattningen, kunde icke, utan att rubba sig ur hela sin nuvarande ställning, neka centralmakten lydnad; af de öfriga staterna hade Österrike och Bayern nyligen lofvat att ställa betydliga stridskrafter till centralmaktens disposition, och Preussen, som står fullkomligt rustadt, har aldrig undandragit sig sina förbundspligter. Tyskland har nu äfven fått ett tredje parlament i Gotha, der de utträdde medlemmarne af centern samlade sig för att rådpläga om den bedröfliga ställningen i -das 9rosse Vaterland.Frankfurterregeringen har utfärdat arresteringsorder emot medlemmarne af regentskapet i Stuttgart. I Baden har den prov. regeringen, i Ficklers och Siegels ställe, förstärkt sig med Rareaua och Thibaut, men då den förstnämnde är prov. regent för Tyskland, kan han väl svårligen tillika vara det för Baden. Siegels afgång härrör deraf, att han lutade för mycket åt det exalterade partiets sida. Detta, med Struve i spetsen, försökte den 5:te i Carlsruhe att tvinga Brentano att proklamera republiken; försöket misslyckades, men anstiftarne och deras anhängare beviljades fritt aftåg till Heidelberg. Insurgenterne ha åter besatt Weinheim och synas ha vunnit några små fördelar. Rikstrupperne hade ännu ej gått anfallsvis till väga. På morgonen den 10:de hade dock samtlige i Frankfurt koncentrerade trupper, med undantag af Frankfurterbataljonen och Preussarne, afmarscherat söder ut. Denna rörele gäller utan tvifvel Badensarne. Hertigen af Nassau, som vändt tillbaka från itt på bedrifter ganska torftiga fälttåg i Slesvig, nar straxt efter sin hemkomst, afskedat den libeala ministeren Hergenhahn, ajournerat kammaren ch till premierminister utnämnt en hr v. Wintingerode, som varit gesandt vid förbundsdagen i i 7rankfurt. Kammaren protesterade och en sami nankomst af alla kommunerne var beramad att ållas i Idstein den 10:de dennes. — Ett likande möte skall ega rum i Offenback för IIesen-Darmstadt. — Begge furstarne, såväl storertigen af Hessen som hertigen af Nassau, hafa begifvit sig till Mainz, der de under de preusiska bajonetternes skydd kunna uppgöra sina folkendtliga anslag. FRANKRIKE. Presidentens budskap är nu ändtligen afgifvet. Ivad längden angår, närmar det sig mera till olks, än till Taylors sätt att skrifva. — Efter tt de inre förhållandena vidlyftigt blifvit omrdade, berör budskapet de yttre. Angående roerska interventionen yttras: -denna oväntade imp har, utan att förändra näågot i vår erpedions egentliga ändamål, omintetgjort våra välvilliga Sjöoter oceh HOjort PÅrA ande KR — AAA. A ÖÄ Ä m fö mi oc