Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1849, sida 2

be Mutar ej, vädjar ej från, rubbar ej seklernas dom. Vill du och vågar du än från stundens flyktiga luftsken Vända, o Svea, din blick åter mot minnenas glans? Fruktar du kanske, att den skall som solen blända ditt öga, Eller som låga af eld tända ditt kallnade bröst?... Hvad har du varit, o Svea, och är? Du har . ammat Gustaver, Och med historiens röst Carlarne kalla dig mor. Känner du vålnaden der, som knyter den domnade handen Hårdt kring sitt pröfvade svärd? Känner du Ärans martyr: Han, som kring verlden drog i triumf sitt besegI rade öde, Nar öfver härarnas makt modigt han segrat — förut? i Dock är han icke som förr, när mot farornas hotande Bender l I Oförfärad och glad, en emot tusen, han gick: Tungt på hans panna sig lägrat ett moln af hoI I tände åskor, I oOcch genom drabbningens rök mulet han blickar på dig. Vänd dig, o Svea, ej bort! — Hvem är den höga gestalten, Som i en mantel af ljus möter dit öga dernäst? Fänner du Sanningens riddare än på den talande pannan? Känner du, Svea, igen ännu det Rättas martyr; Han som drog med den lilla, men oforfärade hopenr Trygg öfver gungande våg hän till ett frimmande land?... Dock för en främmande sak han kämpade icke, ty mörkrets, Våldets, förtryckande makt var ju hans fiende f der! ... Men hvi hotar han så? Hvi färgar det stigande blodet, Liksom en morgon en sky, luftiga valnadens kind? Hvarför andas så tungt i Drottarnes stumma församling? Hvarför på Hjeltarnes drag hvilar en skugga af sorg? Svea! de fordra att blidkas af dig — fortörnade maner Fordra försoning af dig — fordra ett offer af blod! ... Låt då ej, Svea, den sol förso va sig evigt i hafvet, Som skall, en väntad dag, lysa din sena bedrift ! Vakna och se, hur ett moln, likt det, som åskat i öster I Och med förlamande tyngd hvilar sig der mot din strand, Nalkas från söder och stänger alltmer den härliga utsigt, Som från sin vänliga strand Dana dig systerligt bjöd! Se, hur Vandalerne nu förtrampa de blommiga öar Å Och uti grönskande lund tända förödelsens brand, Äntra med Judiskt begär Skandinaviens värnande vaktskepp, Som ifrån skapelsens dag legat för ankare der! Svea! kan du med lugn se sjunka dess svajande nödflagg? ... UM: eeRSXSXXXX--——oo—— Man hahp AAa5 —