Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1849, sida 1

—-2—————— — — Korrespondens. Paris den 3:de Maj 1849. De snart stundande valen till den legislativa församlingen fästa i närvarande ögonblick hela Frankrikes uppmärksamhet, och utgöra nästan uteslutande föremål för alla samtal. UHUvarje parti arbetar med ifver för sin sak, och hvarje enskild medborgare deltager uti, eller följer med stort intresse denna för fäderneslandet vigtiga fråga. Klubbarne äro tillsammans hvarje afton, men i de republikanska och socialistiska uppstå ofta stridigheter i anledning af polistjenstemännens inställelse derstädes. Valförsamlingarne vilja ej på något vilkor underI kasta sig detta ingrepp i den nya konstitutionen, hvilken tydligt tillåter dem att sammanträda och öfverlägga utan bevakning. Polismännen åter hafva ingen annan lag att stödja sig vid, än samma förordning från 1792, hvilken Guizot tog till sköld, när han hoppades förhindra den märkvärdiga banketten, den 22:dre Februari, och som blef, visst icke orsaken till hans fall, ty detta var af honom sjelf förberedt långt förut; men åtminstone den påskyndande anledningen dertill, Efter att ej hafva blifvit emottagne i klubbarne, förse sig stads-sergeanterne med ett detachement af linietruppen och intränga sålunda i salarne på ett ganska brutalt sätt. Oreda och förvirring uppstå och vanligen upplöses sammankomsten af klubbens ordförande. Detta har förorsakat folksamlingar flera qvällar å rad vid Porte St. Denis, Boulevarderna -Bonne nouvelle och Poissonnidre samt i de kringliggande gatorna. De proklamationer, hvilka utfärdades efter Juni-striden, hafva blifvit uppklistrade på knutarne och en piket af 4 3 500 man af nationalgardet patrullerar hvarje natt. Några arresteringar hafva äfven egt rum. Då det häftigaste missnöjet lagt sig, blir dock troligen allt åter lugnt och godt; ty folket vill åtminstone i det längsta undvika misshälligheter. Det afhåller sig derifrån, tills fäderneslandet hotas af en ny fara och åter påkallar sina tappra söners kraft och mod. Tidningar och ströskrifter, hvilka nu under valtiden hafva full frihet, utkomma i mängd för hvarje dag. Alla särskildta partier utmåla sina motståndare med de svartaste färgor. Royalisterna hafva guld och gröna skogar åt det stackars folket, för att låcka det till sig, och det ser ut som om gåfvor, insamlingar och löften aldrig skulle taga något slut. Till bildning och tidsfördrif för dem, som äro i saknad af uppfostran, utgifvas från klubben i rue Poitiers och andra dylika samqväm, brochyrer, uppfyllde med de bittraste smädelser. Ordet socialism uttydes af dem såsom skulle hvar och en gifva hälften af hvad han äger ifrån sig, och republiken är i deras ögon alltid röd samt åtföljd af plundring, mord och brand. Des