Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1849, sida 1

IlIvar står Reformfrågan? IV. Den bekante Aftonpost-författaren, som uppställt denna fråga, såsom vi trodde för att besvara den, synes icke böjd derför, om man får dömma af slutet på hans, genom tre nummer, den 30:de April och 1:ste samt 2:dre Maj gående tredje artikel; men vi fortfara imellertid, att följa hans vidunderliga tankegång, för att vara redo, att antingen i en, vill Gud efter behörig, väntan inträffande tidpunkt få skåda svaret, eller ock sjelfve gifva ett ganska kort och tydligt. Förs., som synes mest af allt vara mycket angelägen att inbilla oss, att man icke, genom regeringens (nb. en öppen och kraftfull) och folkopinionens förenade krafter, kunde förmå de nuvarande stånden till att öfverlåta den konstituerande makten till en konstituerande församling, förnyar naturligtvis sina förut gjorda inkast ang. omöjligheten att utan revolution vinna en representations-förändring, derest man ej lemnar åt de nu inflytelserika samhälls-elementerna en någorlunda nöjaktig ersåttning. Öfvertänker man denna sats, så är den ju ingenting annat in konservatismens urgamla anspråk, att hvad våldet och listen en gång i samhällsinrättningarne infört, för att tvinga folket att öfverlåta frukterna af sitt arbete och sin näringsomtanka till några få, som tillvällat sig makten och inflytelsen, detta skall ock evigt bestå. Hvarje förändring i samhällets organism, ifrån den allmännaste intill den obbtydligaste, skall enligt deras politiska troslära grunda sig på, att dessa skola bibehållas i öfvervåldet och njutningen; och om man tillochmed erkänner billighets-principen att åt de genom förändringen möjligen personligen förlorande lemna ett skadestånd, så skrika de ändock högt på orättvisa emot deras stånd, deras klass, deras afföda, o. s. v. Man ser ock den värde författaren i Aftonposten, ganska konseqvent i konservatismens anda, anspela uppå att endast kommunismen kan ligga till grund för den nu hos svenska folket sig uppenbarande öfvertygelse, att de fyra ståndens sjelftagna representations-rätt bör upphöra och folkombuden efter allmännare valgrunder samfäldt ntväljas af alla valberättigade medborgare. Så hafva i alla tider fienderna till folkens bemödanden, att genom förbättrade samhällsformer besordra allmän frihet och enskildt väl, ropat och skriat, att meningen dermed blott var att plundra förmögenheten och bortröfva s.k. lagliga rättigheter. Det anstår verkligen förf. rätt väl, att att nu göra sig, i denna fråga, till deras banr-förare. Men för vår del tro vi, att han icke lyckats narra många att följa sig. Vore här