vallerimassor hotade hogra sfIygeln, av 8 PERBeva ställningen och draga sig tillbaka till Veile. Generalmajor v. Bilow kämpade mot insurgenttrupper i förening med rikstrupper; generalmajor v. Rye blef deremot angripen endast af rikstrupper. I förhållande till affärens häftighet och långvarighet har vår förlust varit obetydlig. General v. Bilow har 4 officerare, 1 underläkare och 26 man sårade; generalmajor Ryes förlust är ännu icke bekant. Enligt Börsenhallervar general Prittwitze bögquarter sedan den 6 dennes förlagdt till Kolding. Uppgiften, att bemälte general begärt sitt afsked törklaras för ogrundad. Tvärtom berättas, att han undertecknat en förbindelse att i allt hörsamma centralmaktens befallningar. Att tyskarne nu med allvar äro betänkte på att framtränga i Jutland, synes vara temligen säkert, ty man lär redan gått i författning om att få designerad en civilguvernör för de delar af Jutland, som tyska armen kommer att ockupera. Advokaten Bargum, regeringskommissarie för norra Slesvig och president i landsförsamlingen, skall vara bestämd till denna post. I Tyskland stiger förvirringen allt högre och högre. De furstar, som under ryska auspicier sammansvurit sig emot folkfriheten, söka dels med öppet våld, dels med list och intriger genomdrifva sina reaktionära planer och hafva onekligen utsigter att lyckas, till en början åtminstone, men endast för att i så fall sedermera ohjelpligen bereda sin undergång. Nationalförsamlingens majoritet visar på långt när icke den energi, som ögonblickets kritiska belägenhet kräfver, och synes ännu öfverlemna sig åt hoppet om en fredlig utjemning af enhetsoch författningsfrågan. Äfven kan ty värr med säkerhet antagas, att en stor del reaktionära medlemmar af nationalförsamlingen handla i hemligt förstånd med kabinetten. Församlingen har, i mötet den 24 dennes, icke kunnat besluta sig för de energiska åtgärder, som föreslogos af Vogt, Venedey, L. Simon och andra, utan åtnöjt sig att antaga trettiomannautskottets majoritetsandraganden, som endas: innebära några palliativmedel, såsom t. ex. en uppmaning till regeringarne, de lagstiftande församlingarne, menigheterne och samtliga tyska folket att bringa det derhän, att riksförfattningen blir erkänd och gällande. Vidare bestämmes i dessa andraganden, att det första lagtima riksmötet skall öppnas d. 1 Aug. och valen till folkhuset föregå d. 15 Juli. Af nationalförsamlingen torde I ej mycket vara att hoppas för Tysklands frihet. Deremot visar sig folket i sydvestra Tyskland vara mycket lifvadt för tyska enhetssaken och det är icke omöjligt att Tysklands räddning kan utgå från det hållet. I Kaiserslautern i baierska i Pfalz har hållits en stor folkförsamling, å hvilken blifvit nedsatt ett lands-försvars-utskott, med uppdrag att revoltera landet och resa befolkningen till nationalförs:s försvar. Baierska Franken står färdigt att följa exemplet. Äfven i norra Tyskland, uti Hannover, räknar riksförfattningen många och nitiska anhängare. En deputation i massa skulle den 7 d:s söka företräde hos konung Ernst och låta honom förnimma folkets röst, men polisen har förbjudit denna demonstration och, för yttermera i säkerhets skull, synes det vara ställt så till, att 5 å 6000 Preussare tillfälligtvis hålla en rastedag i Hannover den 7:de dennes. I denna stad, derifrån underrättelserna ej gå längre, än till den 6:te dennes, var rådande en betydlig spänning. Preussarne hafva intervenei rat i Sachsen! Kampen i Dresden tog sin början den 3:dje dennes på eftermiddagen. Första konflikten egde rum vid tyghuset, som folket fåfängt sökte bemäktiga sig. Kommunalgardets befälhafvare, Köpman Lenz, nedlade sitt befäl och öfverstelöjtnant Heinze, som tjenat i Grekland, utvaldes till hans efterträdare. Borgargardet slöt sig till folket. Striden varade den 3:dje till något öfver kl. 10 på aftonen, och fortsattes åter den 4:de till middagstiden, då ett vapenstillestånd blef ingånget, i följd hvaraf militären drog sig tillbaka till Neuetadt (nya staden) och i Altstadt (gamla staden) hlott behöll tyghuset besatt. Broen öfver Elben emellan de begge stadsdelarne förblef äfven i militärens händer. Under vapenstilleståndet bildade insurgenterne en prov. regering, bestående af trenne medlemmar, hrr Tzckirner, Heubner och Todt, alla tre medlemmar af den upplösta kam— A — —-— — —