Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1849, sida 1

t varit, eller med honom öfverenskommas kan. dig fiende; det är den, som samlat folket kring dess konung, kring den monark, som högtidligen lofvat att förr stupa med svärdet i hand midt ibland sitt kämpande folk, än att tillåta, det Danmark styckas, att den jord, som i århundraden tillhört detta rike, skall blifva förtryckarnes egendom. — Det är dock icke endast genom blodiga och ärorika bedrifter som denna känsla utmärker sig; det är icke blott vid Sempach, Morgarten, Ostrolenka, Warschau 0. s. v. som den bevisat sitt utomordentliga inflytande på de dödlige. Den verkar äfven i det tysta djupet; är gemensam för ådlingen och dagakarlen, den lärde och idioten, den svärdbeväpnade krigaren och bonden vid plogen. Civrilisationen, sedeförfiningen, njutningen, ja sjelfva kärleken måste stå tillbaka för fosterlandskänslan, när den uppenbarar sig i all sin styrka. Eskimåen trängtar tillbaka tillbaka till sina norrskensbelysta isberg, Schweitzaren till sina snöbetäckta alper, Araben till sina brännande sandöknar, Nordbon till sina klippor, skär och floder, när de fattas af densamma. Förgäfves lockar staden på de sju kullarne med sina konstskatter, förgäfves Gurdschistan med sin paradisiska natur, förgäfves de befolkade stenmassorna vid Seinefloden med sina njutningar, förgäfves Peru med sina guldgrufvor, när kärleken till fädernejorden under hemsjukans gestalt fattar vandraren och återspeglar i hans inre bilderna af de ställen, som varit vittnen till hans barndoms oskyldiga lekar, hans glada, sorgfria ynglinga-ålders nöjen. Och när nu denna känsla, denna magnetiska dragningskraft till fäderneslandet, verkar oemotståndligt i och genom sig sjelf, huru mycket oemotståndligare I skall den då icke verka, när med den förenar sig begreppet om och känslan af ett fritt fädernesland, af ett land, der alla äro lika inför lagen; der den ene icke dristar förtrycka den andre; der man emellan de särskilta samhällsmedlemmarne icke känner någon annan gränsskillnad, än den, som uppdragits af egna medborgerliga dygder och förtjenster, och der sanningen, vare sig i tal eller skrift, kan uppträda och till det allmänna bästa söka göra sin röst gällande! Det är först genom ett rätt begrepp om friheten som kärleken till fäderneslandet får sitt högsta värde; det är derigenom som den bildade individen förädlar det instinktmessiga (om jag så vågar kalla det) som ligger i denna känsla — upphöjer den till något mer, än kärlek till jordtorfvan, till igä. Fosterlandskärleken, sådan som den uppenbarar sig hos naturmenniskan, utan några högre åsigter eller bibegrepp, är ett slags känslans prosa; i förening med ideen om frihet och oafhängighet deremot är den poösi, och en poäsi, som står i den innerligaste harmoni med de toner, som kunna anslås på avår själs gyllene strängaspel, såsom en österländsk skald så målande uttrycker sig. Likasom det hos menniskan gifves tvenne naturer, den djuriska och den gudomliga, så gifves äfven i kärleken till fäderneslandet tvenne olika gradationer: den materiella och den ideela. Den förra är medfödd och har sin grund i vana, i behof, i tradition; den sednare är en utbildning, en förädling af den förra och måste alstras af ett själens höjande öfver materien, af ädlare och mera renade åsigter af menniskans jordiska bestämmelse, såsom samhällsmedlem betraktad. Den individ, som endast är intagen af den förra, fäster sig, så att säga, vid fäderneslandet för fåderneslandets skull; den åter, som äfven är genomträngd af den sednare; gör icke allenast detta, utan han älskar fäderneslandet för dess lagars, dess institutioners, dess medborgares skull. För denna är det icke nog, att det land, som sett honom födas; tillhört hans fäder; att de lefvat och verkat derstädes: att deras stoft der hvilar: han vill äfven att detta land skall vara hans, att han derstädes kan lefva fri — d. v. 8 icke vara bunden af något annat än förnuftsenliga lagar och egen verksamhet. Han vill vara sui juris i detta ords hela bemärkelse, icke en marionett i andras händras, icke en slaf af deras nycker och passioner. Är icke den del af jorden, hvilken den