Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1849, sida 1

ri er tällena och kontor dels å utdelningderrätts dom tio daler, för hofrätts dom etthundrade daler. Är det Konungens dom; plikte med femhundrade daler. 2 3. Qväljes underrätts dom för rätta; döme deröfver den rätt, der det sker. Tadlar man sådan dom utom rätten; döme deröfver underrätt i den ort, der brutet är. Qväljes hofrätts eller Konungens dom, ehvad det är för rätta eller eljest; det skall i hofrätten dömas. 29 kap. 1 och 2 83 af detta kapitel skola hafva följande lydelse: 1 8. Djerfves någor missbruka rättegång, och emot klara skäl och bättre vett, af arghet, drager någon för rätta: böte i underrätt ifrån tio till tjugu daler, de fattigas ensak; och gälde dertill rättegångs-kostnad, hinder och skada. 2 Hafver någor tappat i underrätt, och gillar hofrätten i allt underrätts utslag; pröfve hofrätten ock, om han för ohemul klagan gjort sig till ansvar förfallen: ännes det; böte han då från trettio till etthundrade daler. I alla dessa fall plikte fullmäktig, som i 15 kap. 14 8 stadgadt är. Orkar den brottslige ej böta, plikte med fängelse, som uti 10 kap. utsöknings-balken stadgadt är. 30 kap. Detta kapitels öfverskrift skall lyda sålunda: Huru sökas skall, att Konungen må hofrätts dom öfverse och skärskåda; så ock huru det, som dömdt är, skall utgifvas, innan saken hos Konungen fullföljes. Af 3 ändras tredje punkten sålunda: Parten ställe ock borgen för kostnad och skada, som i 25 kap. om vad från underrätt föreskrifves. 5 erhåller följande förändrade lydelse: Den, som tappat i hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve omant ut, hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens befallningshafvande eller i taka händer: Är det, hvarom dömdt är, sådant, att ändringssökandet onyttigt blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge den ej till fullbordan. Skola penningar efter dom gäldas, och säger han, att han dem ej eger, ej eller silfver eller sin, hos Konungens befallningshafvande, eller domaren i orten, om det beqvämligare der ske kan; och hafve sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp, med laga värde derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord å landet, eller hus och tomt i staden, med rättens bevis, om de för annan gäld häfta eller ej. År tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det, som dömdt är, och kan den ej mätas, innan tid är inne, att han saken hos Konungen fullfölja bör: sätte borgen, till dess värdering derå ske kan. Gitter han ej någotdera, som nu sagdt är: sätte för hvad dömdt är full borgen. Kan han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf, eller träde i fängelse till sakens slut. År i ett utslag öfver flera serskilda mål dömdt, och hafver den, som ändring sökt, det i ett eller flera fullgjort; gälle ändring ökandet deri. och hafve i de andra ingen talan. Huru det lyftas må, som utgifvet är, sägs i 3 kap. 5 S utsökningsbalken. Ilatver den, som gifvit gods, hus eller gård upp, till doms fullbordan, ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed, som i 5 kap. 8 3 samma balk stadgadt är. Vill den, som vunnit, ej lyfta det, som utgirvet är, eller kan han ej borgen sätta; kungöre det straxt Konungens besallningshasvande, eller domaren: och vederdelomannen tage det åter, och sätte han borgen i stället. Om pröfning af borgen i 26 kap. 85: ege ock Konungen att borgen godkänna, när så omtränger. 32 kap. 3 3 skall, efter den förändrade redaktion, som densamma, genom Kongl. förordningen, den 20:de Januari 1779, erhållit, lyda sålunda: Af häradets lott i sakören behålle en tredjedel häradshöfdingen, annan nämnden. tredje häradet. I rådstufvurätt tage borgmästare dubbel lott emot rådman. I Utsökningsbalken. 3 kap. 5 5 skall hafva följande lydelse: Hafver någor vunnit hos Underritt, och varder deremot vädjadt; njute ändå utmätning. och ställe borgen för det han om händer får, eller läte godset sättas i qvarstad. När godset så utmätt iär, må det sedan ej skingras, eller utom egarens vilja föryttras, förr än st ken i hoträtten afdömd varder. Tappar han der: ge det, som utmätt, eller i qvarstad satt år. åter, med dess ita och afgäld. Å Första afdelningen af 6 8, eller orden: .Nt gitter ej den, som tappat hafver, gifva ut, hvac dömdt är, innan saken för hofrätten kommer sätte der full borgen före: gitter han ej ellef det; ställe då borgen för sig sjelf, eller träde fängelse till sakens utslago: uteslutas. ! I Jordabalken. 14 kap. i 3 8 ändras sålunda: kola från lagtexter Nu vill någor med den svene-dom sig ej åtnöja: väd je då under hofrätt, som i rättegångsbalken sä Full följes vadet och finner hofrätten ny syn tarfvas: ut nämne hofrätten en af sina ledamöter att synen hall: och kalle två underdomare i orten att honom biträde A 2 11 ma nan — . —ä—ä2 OQ guld: styrke det, der vederdeloman det äskar, med ed de