Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1849, sida 1

— — 21 gr. varmt. Ändringar i lagens rum till följd af beslutet om lagmansoch kämnersrätternas indragning. (Forts. och slut från gård. n:r.) Första punkten af 5 5 ändras sålunda: Hd I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, hafve ej någon lof att vidja, antingen emot virjemålsed, böter eller kostnad och skada, som underrätt i thy fall ålagt; utan må den, som ej nöjes åt dess dom, besvära sig deröfver i hofrätten, inom hälften af den tid, som lagvadda saker der fullföljas böra. Sista punkten, så lydande: Om mindre brott, som följa något tvistemål åt, sägs i 3 kap. 48 upphäfves. 6 och 7 SS upphöra att vara gällande. 9 F, sådan den lyder i Kongl. förordningen d. 29:de November 1823, ändras sålunda: I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland, Westmanland, Kopparbergs län, Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga, innan kl. 12 på den fyrationde dagen, den oräknad, då häradsrättens dom föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Westerbotten och på Gottland på den nittionde dagen; i Götha hofrätt från häradsrätt i Östergöthland, Kalmar län, Småland, Skaraborgs och Elfsborgs län på fyrationde dagen; från häradsrätt i Halland, Dahl och Bohus län på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge fran häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexeloch sjörätts-sak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad från häradsrätt i hvarje ort till hofrätt. 10, 11, 12, 13 och 14 Så varda till all kraft och verkan upphäfna. Andra punkten i 15 S ändras sålunda : Huru vittnesbörd derom af rätten gifvas bör, vare lag samma, som i 1 af detta kapitel för häradsrätt stadgadt är. 16 och 17 88 upphöra att vara gällande. 24 erhåller följande lydelse: Besinnar han sig. som emot rådstufvurätts dom vädjat och vill ej sitt vad sedan fullfölja, kungöre det vederparten, såsom i 2 om häradsrätt sagdt är, vid äfventyr, som der stadgadt finnes. 26 kap. Öfverskriften till detta kapitel ändras sålunda: Huru borgen skall sättas, innan laga vad i hoirätt fullföljes; så ock huru underrätts dom, deremot viiåjadt är, verkställas må. 1 S kommer att erhålla följande lydelse: Hvar, som ifrån underrätt vädjar, ställe för sig två löftesmän, som borga, begge för en och en för begge, för kostnad och skada, den han kan skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå, och lägge den vid sin inlaga i hofrätten in. Nu kan så hända, att han helläre vill penningar, eller silfver eller guld, till säkerhet för kostnad och skada ställa, och sätter det hos Konungens befallningshafvande in, eller i taka händer; då vare ock det för borgen gildt, när domaren det pröfvat hafver. Försummar han det; hafve sitt vad och talan emot underrättens dom förlorat. 2 8 ändras sålunda: Underrätts dom, deremot vädjadt är. gånge i verkställighet, efter thy, som i 3 kap. 5 Utsökningsbalken sägs, der den, som vunnit, det äskar, och vadet ej derigenom onyttigt blefve. D 2, 4, 5, 6 och 7 88 varda till all kraft och verkan upphifne. 27 kap. 3 erhåller följande lydelse: Menar svaranden, att käranden ej bör njuta dess vad till godo, förthv att han ej ställt borgen för kostnad och skada: gifve dess påstående skriftliga vid upprope in, och hofrätten höre vederparten deröfver. Hafver har det försummat, som i 26 kap. 1 8 söreskrifvet står, gånge derom efter thy, som der s: är. Finnes det annorlunda; då svares i saken, när anslag deri sker. Vil någondera parten emot hofrättens utslag i detta fall Konungen söka; göre det å sätt. som i 30 kap. 1 och 4 28 kap. Detta kapitel varder sålunda ändradt: 1 8. Hvar, som ånyo drager den sak för rätta, dei dom eller utslag förr är, som vunnit laga kraft; elle tadlar sådan dom för rätten, eller utom: böte för un