manat Stockholms reformskllskap, att genom deputerade deltaga uti öfverläggningen i Örebro. eller innehållit ens någon notis om att stockholmssällskapet ämnade att utse depnterader; och tillika funnit besynnerligt, att frågan om Stockholms reformsällskap skulle utse sådana icke ännu skall hafva varit ämne för ens något öfvervägande inom bestyrelsen. Då detta yttrande ridare bevisar, hvad man under de sednare tiderna äfven af andra tidningars yttranden och tillochmed af åtskilliga reformsällskaps förhandlingar förnummit, nemligen att Stockholms reformsällskaps åtgärder i och för representations-reformens befordrande icke blifvit rätt uppfattade, anser insändaren sig böra upplysa om några, såsom det synes, alldeles förbisedda faktiska förhållanden. Han lemnar härvid naturligtvis alldeles å sido allt försvar för Aftonbladet, i fråga om dess behandling af saken, emedan det säkerligen kommer att sjelf redogöra derföre. Förhål!andet är följande: Den 29:de Nov. sistl. år uppmanade Stockholms reformsällskap, genom en af dess bestyrelse undertecknad adress, samtlige reformsällskapen i landsorterna natt sammanträda till öfverläggning om de åtgärder, som under närvarande förhållanden och med gemensam lösen: lag och ordning i handling, må vara lämplige för att påskynda representationsfrågans afgörande. Detta var hufvudsaken. En fråga af andra ordningen var den i följande ordalag fortsatta uppmaningen, att dervid taga i öfvervägande, om icke till en början den åtgärden vore ändamålsenlig, att till Kgl. Maj:t ingå med und. petitioner om Rikets Ständers sammankallande till urtima riksdaga, etc. Såsom kändt är, behagade bestyrelsen af Östgötha reformsällskap, utan att anse sig behöfva höra sällskapet, i hvilken händelse troligen det bättre läst och bedömt adressens ord och mening, att upptaga frågan om urtima riksdag, som icke endast hufvudsak, utan som det enda, hvaröfver man behöfde utlåta sig. Detta villade äfven många, att taga saken lika bakvändt. Men reformsällskapet i Örebro hejdade missförståndet. Församladt under Henriksmässomarknaden derstädes beslutade nämnde sällskap, att inbjuda alla reformsällskaper i landsorten att utse deputerade, för att sammanträda till förberedande öfverläggning ej allenast om ett gemensamt svar på det Stockholmska reformsällskapets adress, utan ock om en gemensam plan för sällskapernas verksamhet, samt i allmänhet, om åtgärder, hvilka för representationsfrågans lyckligaste och möjligast skyndsamma lösning kunde böra vidtagas. Då nu det ena reformsällskapet i landsorterna efter det andra antagit Örebro-sällskapets uppmaning, och bifallit att i Örebro sammanträda för ändamålet, inses lätt, att Stockholms reformsallskap icke hade något att i det afseendet företaga, innan det får inhemta svar af de, i stället för såsom man i Stockholm antog hvar för sig, heldre gemensamt öfverläggande landsorts-sällskaperna. Utom det, att Stockholms reformsällskap icke kunde önska eller anse sig berättigadt, att sända deputerade till andra sällskaper, för att besluta om hvad dessa skulle svara Stockholms-sällskapet, så hade det varit alltför olämpligt, då Örebro-sällskapet endast inbjudit landsorts-sällskaperna och dessa icke å sin sida fästat något vilkor att äfven hufvudstadens reformsällskap skulle inbjudas, om bestyrelsen för detta skulle föreslagit, att opåkalladt utvälja deputerade. Det kan visserligen synas besynnerligt, att Orebrosällskapet, fastän det utsträckt sin uppmaning derhän, att en gemensam plan borde uppgöras för reformsällskapernas verksamhet och för de ätgärder, hvilka för reformfrågans lösning borde vidtagas, icke i det afseendet visat Stockholms reformsällskap det förtroende att begära äfven derifrån några valde deputerade, som, utan att med rösträtt deltaga i beslutet om hvad svar borde å sällskapets adress afgifvas, kunde fått deltaga i diskussionen och lemna upplysningar om opinionen i hufvudstaden öfver de widare åtgärder, som kunde ifrågakomma; och man han ej i detta afseende anse Örebrobestyrelsens uppdrag att få särskildt tillkalla några personer, äfven af Stockholms reformsällskap, såsom tillfyllestgörande, då dessa endast kunna anses ega bemälte bestyrelses, men ej Stockholmssällskapets förtroende. Imellertid torde vid närmare betraktande det vara rätt bra, att landsortssällskapernas deputerade försöka på egen hand att utgrunda hvad Stockholmssällskapet icke ännu kunnat; förutsatt, sånan un Lä 5 AA F CtHAmSOUE ULEAA.A