Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1849, sida 1

från den tid, då, genom Götha kanal, Vesterhafvet förenades med Östersjön, har Götheborgs handel och sjöfart år efter år i betydlig mån tilltagit, och stadens belägenhet gifver grundad anledning för den säkra förhoppning, att denna rörelse ytterligare skall ökas, med införande af ett liberalt tullsystem, och vidtagande af erforderlige åtgärder, för befordrande af rörelsens skyndsamma gång, medelst undanrödjandet af de hinder, af hvilka densamma ännu är fjettrad, och bland hvilka, såsom hufvudsakligast, kan med skäl räknas saknaden härstädes af ett, till belägenhet och storlek ändamålsenligt tullkammareoch packhus, för varors skyndsamma lossning och tullbehandling, så att ankommande fartyg med innehafvande laddningar, icke må, på sätt hittills ofta skett, uppehållas två till tre veckor, innan lossningen kan företagas, genom hvilken olägenhet, oberäknadt förlusten af en dyrbar tid, ränta och skeppsbesättningens aflöning, fartyg understundom måst lemna obegagnadt godt tillfälle till ytterligare fraktförtjenst. E. K. M:s Befhde har uti ofvan omförmäldta und. utlåtande äfven fullständigt anfört skäl, som, jemte hvad för öfrigt nu blifvit i und:het anmäldt, E. K. M. i nåder täcktes finna tillfyllestgörande för öfvertygelse, att ny tullkammareoch packhus-byggnad här i staden ofördröjligen måste uppföras, och att annan tjenlig plats dertill icke förefinnes, än invid nya hamnen, emellan stora Bommen och Sand-bastionen vester om Masthamnen. Såsom bevisning åter derföre, att nybyggnad af tullkammare och packhus är af större angelägenhet, än den af direktionen för Götheborgs hamnoch elf-arbeten ifrågasatte upphalningsbädden, få magistraten och borgerskapets äldste i underdånighet åberopa, att handelsföreningens ledamöter, ehuru deras yttrande blifvit infordrade endast öfver direktionens ansökning om bidrag från handelsoch sjöfartsfonden, enhälligt vitsordat ett sådant förhållande, och derutöfver, att uppförande af nytt tullkammareoch packhus är alldeles oundgängligt, hvarjemte detta yttrande, ehuru i viss mån tillstyrkande berörde bidrag, dock icke finnes affattadt i de ordalag, som säkerligen blifvit begagnade, derest föreningen ansett förslaget, sådant det blifvit framstäldt, vara förtjent af allmännare uppmärksamhet, och några bland föreningens ledamöter funnit behofvet af så beskaffad upphalningsbädd kunna fyllas på ett mera lämpligt sätt, i hvilket afseende magistraten och borgerskapets äldste sig erinra, att fabriksidkaren A. Keiller den 14:de Juni 1844 sått af staden tillhandla sig en, invid hans mekaniska verkstad i förra badstugu-bastionen, belägen plats å stora Otterhälleberget, för att å den. — —