Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1849, sida 1

seder och godtyckliga vanor gälla, en hvar, som låter sig ledas af ett tjuguärigt hjertas ingifvelser, störtar sig i förderfvet. Hon hade insett, att en qvinnas makt aldrig kan uppehålla sig, utan att hopa förställning på förställning. Under det Beatrix debuterade på theatern, spelade madame de Fargiel i salongerna. Medan den förra sminkade sig i kulissen, studerade den sednare framför en spegel konsten att rodna vid inträffande behof. XIV. Kärleken. Maurice ringde med någon häftighet på klockI strängen, liksom en person, som ej vet, hvilken dörr han skall gå in igenom. Betjenten anmälde grefve Maurice dOrbessac. — Jag väntade er med otålighet, sade honom grefvinnan med sitt mest charmanta småleende. Maurice gick i all tysthet och satte sig framför henne i en liten temligen simpel fåtölj, ty grefvinnans lyx kunke ej mäta sig med aktrisens. Den rikaste bland de båda var den, som egentligen ej hade något, emedan hon vant sig att förstöra myeket penningar på dessa öfverflödssaker, som förtjusa ögat. Hos madame Fargiel var allt konvenabelt, I men ingenting utsökt.