Beatrix Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 93.) Denna dag var kapplöpning till häst på marsfältet. Oaktadt hans sinne var upprördt, ville han icke förlora ett tillfälle att vinna första priset. Han ansåg för öfrigt denna inkomst för en bland sina pålitligaste. Något före klockan tre, presenterade han sig hos madame Fargiel, ännu med tanken upptågen af äfventyret på Champs-Elystes. — Den drömmen är skön! sade han för sig sjelf; men det är icke mer än en dröm, afbruten af ett för hastigt uppvaknande. Jag trodde mig hafva träffat en ädel qvinna, som kunde älska; men jag har redan alltför mycket sett, att det är guldtörsten, som fräter dessa sköna läppar, hvilkas purpur tyckes vara af eld, men äro isbelagda. Bland dessa trenne systrar, tror jag att den verkliga aktrisen är den, som aldrig satt foten på theatern. Maurice hade rätt. Beatrix var en af dessa naiva qvinnor, som utan omväg gå dit, deras känslor föra dem. Men grefvinnan Fargiel var deremot en qvinna med takt. Hon hade tidigt fått lära, att, uti ett valdt sällskap, der företrädesrätt,