Beatrix Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 74.) Denna våning utmärkte sig framför allt genom lysande målningar. Tre eller fyra skickliga operadekoratörer hade förvandlat platfonderna i en olymp, ett eden, eller rittare ett Mabomets paradis. I salongen sågs på kaminen, i dess spegelinfattning, en Diana i bad, ett intagande verk af en modern mästare. Denna Diana förtjuste med sitt koketta småleende, och sina sköna, vattendrypande skuldror. Hon badade icke för sig, utan för dem, som betraktade henne. Beatrix hade sjelf suttit såsom modell för denna Diana. Det är troligt, att målaren ej velat åtaga sig arbetet på annat vilkor. Vi vilja icke vara bland dem, som härutinnan vilja tadla Beatrix. Sedan en prinsessa låtit sin klädning falla inför en Canova, likasom en fordom ur hafvet uppstigande Venus, har man börjat erkänna, att de skönaste former böra vara tillgängliga för konstnärer, och likasom tillhöra dem. Ehuru emottagande dagsljuset genom trenne fenster, herrskade likväl i denna sal ett halfdunkel. Gardiner af mörkrödt sammet hindrade dagsljuset