Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 1

(Insändt). Poösi, Illusion, Verklighet. En så rubricerad artikel förekommer i G. H. 0. S. T. Vi vilja icke utlåta oss öfver de båda exempel Förf. framdragit, å ena sidan en furste som stigit upp på thronen, emottagen af folkets förhoppningar grundade på kännedomen om denna regents mångsidiga kunskaper och goda vilja m. m., men efter flera års förlopp intet resultat af förhoppningarna; å andra sidan en folkrepresentant som väljes under lika gynnande förutsättning och förhoppningar, men som vid första riksmötet varmt försvarar folkets sak, vid en sednare, åter invald med stegrade förhoppningar hos de väljande, talar undfallande och lamt, men likväl vet bibehålla sina kommittenters förhoppningar, till dess han, på ett tredje riksmöte, uppenbarligen vårdslösar det gifna förtroendet och deremot hemtar tröst af emolumenter, uppkomna genom hans underlåtenhet; — i båda fallen, hvad har en så oriktigt hyllad förhoppning innefattat? Illusioner.v Detta utgör visserligen en riktig analys af huru det går till i verlden, men dermed har Förf. icke rätteligen hemtat styrka för de satser, han drifver, att illusioner och posi utgöra vår lycka. Hvad vore lifvet utan poösi, detta ord taget i dess vidsträcktare bemärkelse och sålunda icke inskränkt till de skapelser skalden frambringar. vDiktkonsten, konsten att dikta, att ur själens djup framkalla skönare, herrligare, fullkomligare bilder, blir då icke några få, lyckligare lottade individers tillhörighet, utan den blir, i mer eller mindre mån gemensam för alla.? Huru kan man tillåta sig en sådan förblandning af användningssättet för våra högsta egenskaper. Skall diktkonsten — äfven tänkt i den allmännare utstrickning Förf. föreslagit — få använda sig till att med lögn öfverkläda de moraliska anspråken? Har dikten rätt till annat, i här nämnda fall, än att, ur högre spherer framställa de mest fulländade bilder af hvad mannen i det offentliga kan vara? När blef det konstens rätt och bestämmelse att, omkring det konkreta fenomenlifvets yttringar gjuta en candering? Innefattar icke sådant att på ett, mot de högre förii —