Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1849, sida 1

KOntor. dels a ut4dCl111114 IICIIAG 2— nat det kännemärke, att den skyr all högtrafvanle rhetorik och talar ett lugnt, försonande, i det myckna verldsbullret näppeligen hörbart språk. Men vill man rätt noga lyssna till hvad den hviskar så tyst, så skall man förnimma, att det är en tillitsfull visshet om, att det snart varder kommande en tid, då en djup religiösitet skall satta sinnena, och att denna religiösitet, varnad af en förfluten tids förvillelser, mera kommer att bestå uti en inre, än i en yttre gudstjenst, såsom det högsta väsendet mer behaglig och såsom mera öfverensstämmande med de föreskrifter, stiftaren af vår religion gifvit sina efterföljare i anda och sanning. Hvad nu beträffar de gynnande omdömena om 1848 års tilldragelser, så kan icke nekas, att myeken förvirring råder i de premisser, på hvilka de grunda sig. Var det förvändt att vilja biträda något enstaka af de missgynnande omdömena om nämnde år, så är det åter förenadt med rätt betydliga svårigheter och mycket ansvar att vilja bedyra giltigheten och sanningsenligheten af någon viss af de gynnande. Det blir rent af nödvändigt att afsöndra alla fantastiska, öfverspända föreställningar och förhoppningar, för att cj blifva bländad af tomma, om än stundom lockande och hänförande, drömbilder. Det är dock måhända en indirekt rekommendation för 1848, att de gynnande omdömena om detsamma äro vida talrikare, än de missgynnande. Det skulle blifva för vidlyftigt att på detta ställe genomgå alla; vi föredraga sålunda, att tillfällighetsvis taga dem i skärskådande vid betraktandet af de hufvudidcer och grundtankar, hvilka som enstaka stjernljus kämpat sig fram genom de ofta tunga skyar, som betäckt 1848 års politiska och sociala himmel. i I kronologisk ordning förtjenar frågan om arbetets organisation, eller rättare sagdt arbetarefrägan, att först tagas i betraktande. Vi känna något hvar, huru Frankrike våndades under lösningen af detta invecklade problem, som ännu är outredt. Denna fråga sammanhänger med hela samfundets djupaste interessen. Det råder i samfundets lägre och lägsta regioner ett elände, som, sedan det en gång blifvit afslöjadt, icke mera låter sig dölja, utan måste på ett eller annat sätt afbjelpas. Detta elände är större eller mindre i olika länder. Här i Sverige är det mera utgrenadt, än mången förmodar. I Frankrike gaf denna viga fråga den provisoriska regeringen mest att göra. Der, så väl som annorstädes, vållade den stora bekymmer och stora missräkningar. De sednare upptäcktes snart; men de förra vara ånnu. De kunna till en tid öfverdöfvas af kanondunder och tillbakavisas med bajonettspetsar; men falla kan denna fråga numera icke. Den måste på ett eller annat sätt lösas; ty den är icke af sådan natur, att den dunstar bort af sig sjelf sedan 1848 års frihetsrus lagt sig. Utan att vilja inrymma kommunismen eller socialismen någon af deras öfverspända fordringar, måste man dock medgifva, att de hafva rätt i en sak, nemligen deri, att man måste vara beredd på stora och genomgripande reformer i arbetarnes och de fattiga klassernas ställning till det öfriga samfundet. Så, som kommunisterne och socialisterne vilja hafva dem genomförda, duga de dock ej; tvertom tro vi, att deras theorier samkar mångfaldigt mera elände öfver de fattiges hufvuden, i stället för, att, såsom deras afsigt var och ännu är, afbjelpa detsamma. De så kallade national-verkstäderna voro lika många plantskolor för lättjan, och med sliten och arbetsamheten förlorar arbetaren just de krafter, som ensamt äro i stånd att hålla honom upprätt midt i det elände, som omgifver honom. För vår enskilta del tro vi, att arbetarefrågan icke blott gäller de fattige, utan hela samfundet. Den kommer utan tvifvel att gifva den närmaste framtiden en helt och hållet ny anstrykning. Man har inom de högre klassernz länge nog baddat sig i nådens sol-ljus, vandrat konungadömets gyllene salar, sett prunkande drägter, glänsande ordensstjernor, brokiga ordensband o. s. v. Allt har visat sig för oss liksom ie konstig theaterbelysning. Alla nerver hafva va