Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1849, sida 1

gr. blidt. A — Några ord om rätta betydelsen af året 1848 ). I. vi hafva under de sednast förflutna trenne måladerna haft fullt upp af återblickar, öfverblickar och öfversigter af det evigt minnesvärda året 1848. Med tillbjelp af noggrannt förda dagböcker, journaler och anteckningar känner man till punkt och pricka dagen och timman, när den eller den tilldragelsen inträffade. Ehuru de tyska tidningarnes opålitlighet och osannfärdighet i många hänsenden kan lägga en historieskrifvare hinder i vägen, har det dock i allmänhet inom den europeiska politiken herrskat en öppenhet, som måhända aldrig förr har varit större, än just under det sist tillryggalagda året. De historiske skriftställarne hafva följaktligen materialier i tillräcklig mängd. Men det är likväl icke nog att veta, hvad som har skett; man vill äfven veta betydelsen af och afsigten med det skedda. Man åtnöjer sig icke med att hafva stafvelser, ord och enstaka satser; man vill hafva hela meningen, från alpha till omega. Det har imellertid sina stora svårigheter att läsa i historiens uppslagna foliant, när denne, så att säga, hålles en ända intill ögonen. Tillochmed om man är aldrig så närsynt, måste man under ett så beskassadt förhållande i ordets hela bemärkelse stafva sig fram. Alla de nyssnämnda vöfversigternar, väterblickarneoch hvad de nu allt heta, gifva på sin höjd enstaka ord och satser; tanken, sjelfva meningen deremot framträder först på afstånd tydligt och klart för betraktarens blick. Först en efterverld skall obehindradt kunna läsa allt i dess sammanhang och förstå detsamma, Men icke nog med denna svårighet; det gifves äfven en annan, hvilken historiens bok har gemensam med alla böcker, den nemligen: att hvar och en kan läsa densamma på sitt eget vis, och det händer i följd deraf icke så sällan, att mången läser den på samma sätt, som ordspråket förmäler att en viss illa beryktad notabilitet skall hafva läst bibeln. Slutligen gifves det äfven sådana subjekter, som påstå det vara rent af omöjligt att kunna finna någon mening iår 1848; att det förefaller dem som om det vid slutet af detsamma blott stode ett komma, eller på sin högsta höjd ett semikolon, då naturligtvis fortsättningen först skulle följa i nästa nummer. Denna sista svårighet undanrödjes dock till en del, om man med oss antager, att 1848 börjar ett nytt kapitel i verldshistorien; ty i så fall måste det åtminstone hafva ett motfo, hvilket liksom innehåller nyckeln till dess betydelse; en öfverskrift, af hvilken man någorlunda kan sluta sig till, hvad som kommer att afhandlas i det följande. Hvad som gör att nämnde är, mera än något annat af de näst föregående, är förtjent af att man af alla krafter bjuder till att finna dess sanna betydelse, det är dess egenskap af att vara epokbildande. Ty att uti ifrågavarande år ligger någonting högst ovanligt, något, som man med Sergel skulle kunna kalla tusan-djeflar, det lärer väl näppeligen någon vilja eller kunna neka. Det är rent af en dårskap att vilja låtsa som om ingenting derunder hade passerat, som om allting hade gått sin jemna och vanliga gång. Men kan det nu icke nekas, att året 1848 är epokbildande, så måste det för menskligheten vara af stor vigt att begagna de vinkar, som gifvits densamma, för att för framtiden kunna taga sådana mått och steg, som dermed stå i öfverensstämmelse. Det är ett litet bidrag i denna rigtning, hvilket vi härmedelst taga oss friheten gifva. 2) Fritt, efter Fxedrelandet. I H— — — — — OB OO