Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1849, sida 1

2 gr. blidt; kl. 2 e. m. Bar. 25,61, 85 gr. Ond fet e. m. Bar. 25,57, 33 gr. blidt. Den 30: kl. 8 f. m. Bar. 25,53, 3 gr. blidt; kl. 2 e. m. Bar. 25,60, 4 gr. blidt. Hvar står Reformfrågan? II. Författaren af Aftonpostensv artikel med denna rubrik anser, då han vill vara alldeles uppriktig, den vallvarliga och definitiva diskussionen (om regeringens representations-förslag) böra uppskjutasv; hufvudsakligen derföre, att man bör afvakta, hvad Reform-sällskaperna vilja och kunna tillvägabringa. Han tror, vratt dessa sällskaper, ätminstone de mest ifriga och verksamma bland dem, hafva det begrepp om sin sändning, att de skola motarbeta det. hvilande förslaget7; men han föreställer sig, vatt de begynt misströsta om målets erndående, i anseende till den märkbara svalka, som inträdt hos ledamöterna, e. Han förmodar, att detta är skälet, hvarföre ett stort centralmöte blifvit beramadt i Örebrov, för att försöka, om frågan icke skulle kunna genom en sådan demonstration uppfriskas och få nytt lif. om man af alla dessa trosbekännelser, föreställningar och förmodandan skulle draga någon slutföljd, så har författaren icke mycken reda, hvarken på sig sjelf eller reformsällskaperna. Han vill sålunda nu uppskjuta den vallvarliga diskussion, för hvilkens uteblifvande han likväl förut klandrat det hvilande förslagets vedersakare; han vill, att reform-sällskaperna skola vid ett centralmöte visa, hvad de vilja och kunnas, utan att en förutgången offentlig diskussion satt dem i tillfälle att noga betänka sig. Han tyckes förundra sig öfver, att sällskaperna i allmänhet anse sig böra motverka det hvilande förslaget7, fastän han väl måste känna, att detta förslag är nära nog snörrätt stridande mot de programmer, som sällskaperna för icke fyllest ett år sedan antogo, såsom uttryckande deras öfvertygelse om reformens grundvalar. Äfven vi tro, lika med författaren, vatt man icke kan vara fullt säker att få veta nationens tanka i Örebro; men månne ej just skulden dertill är, att regeringen å sin sida gjort ingenting, för att leda och upplysa nationen om sina motiver till förslagets afvikelser ifrån den sistl. vår uttryckta allmänna opinionen, och att hon deremot snarare afböjt, än befordrat, en allmännare opinions-yttring ifrån folkets sida? Det tjenar visserligen föga att tvista om, hvad som utgör vnationens tanka med en författare, som visar sig så litet känna den, att man gerna kunde tro, att han vore en eremit midt i hufvudstaden, och som kan påstå, att rintet af reformsällskapernas beslut slagit några rötter, ingen princip fått säkert fotfäste genom debatternar, 0. 8. v. Det må nu vara huru som helst med ögonblickets reformnit, så är det dock visst, att de enkla grunder, reform-sällskaperne sistl. år uppställde, äro ett uttryck af folkets innerliga och allvarliga öfvertygelse, och att den samfällda (det vill säga icke ståndseller klass-) valprincipen fått så pass fäste i allmänna tänkesättet, att författaren icke lyckas upprycka den, genom sitt försök att bortblanda benämningen och begreppet genom ett advokatoriskt förvexlande af densamma med allmänna valprincipen i sin ytterligaste utsträckning. Detta försök synes nog mycket stöta på oförskämdhet, för att begagnas af någon, som af egen och inre drift behandlar sitt fosterlands vigtigaste fråga. Har man deremot åtagit sig det i längden otacksamma, om ock nu hugnande, uppdrag att bereda väg för den aristokratiskt-bierarkiskt-byråkratiska phalangen, hvilken, under skenet af att upplösa ständsrepresentationen, för det närvarande söker rycka åt sig folkets lagstiftningsoch beskattnings-rätt, unde? det den lätsar vara enig med folket om representations-förändringens nödvändighet, så är de icke illa uträknadt, att, i likhet med denna phavalp andr likar hälle dras rand verv har sälls rätt rätt obe Ennen ska frär ref tro: def beg tar hv