Utrikes nyheter. SLESVIG-HOLSTEIN. En Berlinerkorrespondent skrifver till Morning Chronicleunder den 13:de Mars, att Bunsen ryktesvis förmäles vilja afbryta underhandlingarne, hvarvid korrespondenten anmärker, att Frankfurt gerna önskade att se vapenhvilan förlängd i 6 månader, men Danmark vet mycket väl, att en beväpnad fred är mycket skadligare, än ett öppet krig. Tysklands afsigt är endast att hala ut på tiden med underhandlingarne, för att försvaga Danmark och bringa det till underkastelse genom en plötslig vanmakt. Det är klokt af Danmark att hafva afslagit ett förnyande af vapenstilleståndet, och det gör endast hvad klokhet och politik fordra, om det den 27:de Mars blockerar icke allenast de slesvigholsteinska kusterna, utan alla tyska hamnar från Memel till Wesern. Kan Danmark icke erhålla rättvisa genom underhandlingar, och vilja dess stridslystne motståndare försöka att krossa det, då må det begagna hela sin styrka, för att skada fienden på den sårbaraste punkten. Det skulle vara oerhördt, om preussiska hamnar och fartyg skulle anses som neutrale, emedan preussiska trupper, artilleri och officerare blott brukas emot Dan— mark som reserv. Derest hr Bunsen verkligen har afbrutit underhandlingarne, så är det Danmarks pligt att den 27:de Mars begynna en allmän blockad och embargo med obeveklig stränghet. Har 6 månaders vapenhvila icke varit tillräcklig att finna en på billiga och antagliga vilkor grundåd provisorisk basis, så skall ej eller ett helt år vara tillräckligt dertill. Från början fans i sjelfva verket blott ett sätt att afgöra saken på, nemligen att England, Frankrike, Ryssland och Sverige hade afgjort saken, och förklarat deras ultimatum som bindande för begge partierna. Englands system att blanda sig i alla saker, utan att bringa dem till ett tillfredsställande slut, är hvarken ärligt, rättvist eller modigt. Frankfurts vilkor vid ordnandet af de slesvigska förhållandena voro sådana, att Danmark icke kunde gå in derpå. Tyska tidningarne tala om en rysk not, som skall kommit Berlinerhofvet tillhanda angående de tyska angelägenheterne, men tills dato har den härvarande ryska beskickningen icke emottagit en sådan. TYSKLAND. Den konstituerande församlingen i Frankfurt skyndar sig allt hvad den hinner att fullända voteringen om författningen. Allt troddes skola vara slutadt till den 1:ste April. Sckmerling, den der med fog kunde kallas Tysklands onde genius, uppbjuder all sin förmåga som intrigör, för att Söra församlingens arbete om intet, på det hon, såsom han sjelf låtet undfalla sig, måtte göra bankrutt, och Österrike så mycket lättare kunde få de frige staterne att gå in på dess plan att okroyera en riksförfattning för Tyskland, hvilken väl endast blefve ett moderniseradt uppkok på 1815 års förbundsakt. Welckerska kejsarprojekets fall och Gagerns afträdande är Sehmerlings och öfrige österrikiska utliggares verk. Gagern var sjelf förklarat, att icke så mycket WelckerAA — — — ——U —