Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1849, sida 1

I! KONLOT, UCIS a dtU—1t——— konstitutionella kontroller och, snart sagdt, mera enväldig öfver folkets lif, egendom och arbete, än någonsin förut. : Denna förmodan är den enda, som återstår, då man skådar Regeringens sorglöshet att fästa det egentliga folkets uppmärksamhet på förslaget, samt hennes fortsatta likgiltighet för hvad som kan vara folkets opinion derom. Ty att med somliga tro, det hela detta opus endast tillkommit för att förblända och inbilla folket, att Regeringen ville en reform, under det att hon alldeles icke vill någon, dertill äro hvarken vi eller troligen de flesta ännu benägne. Det skulle neml. förutsätta en så ytterlig blindhet hos vederbörande för deras egen vanskliga ställning, i farans stund, om ståndsrepresentationen då skall blifva deras och folkets enda gemensamma stöd, att vi sky tanken derpå. Vi kunna derföre icke annat än beklaga denna feghet hos Regeringen, hvilken förmodligen vållar, att den undviker allt, som kan uppkalla en stor och mäktig folkopinion i reformfrågan och, så att säga, föraktar den stora massans af folket rätt att få företrädesvis yttra sig om sin framtids stora välfärds-angelägenhet, för att låta afgörandet bero af några stånds-ledares och hviskares riksdags-vota. Denna ofantliga missräkning kan alldeles icke afhjelpas hvarken genom Aftonposterv eller Morgonposterv; hvarken genom salarierade eller icke salarierade författare; hvarken genom direkta eller indirekta anfall emot dem, som öppet våga säga: att det Kongl. förslaget hos folket äger alldeles inga utsigter för sig! Folket förvillas icke af de tomma försäkringarne, att förslaget Ficke är konservativta, icke aristokratiskt, icke hierarkiskt, icke byråkratiskt, ieke klass-bildadto, då det ser huru två kamrar med veto mot hvarandra till sin pluralitet tillsättas, af nuvarande adelsoch prest-stånden förstärkta med alla ofrälse-embetsmän, alla innehafvare af frälseoch säteri-friheter, alla egare af genom prohibitivsystemet gynnade sabriker, alla genom vårt ännu alltför mycket privilegierade handels-och näringsväsende emot full medborgerlig frihet ogena folkklasser, samt alla städernas, nu nära nog af roende, embetsoch tjenstemän; under det att hälften af Rikets manliga befolkning och just den, som hufvudsakligast får med sina lif försvara fosterjorden, fortfarande uteslutes från all delaktighet, äfven uti valmans-valen, samt mera än tre fjerdedelar af den andra hälften endast lemnas en på flerfaldiga sätt nedsatt och inskränkt valrätt, under det att det likväl är denna andel af befolkningen, som drager nästan hela bördan af statens underhåll och med sin omtanka, sitt arbete, sina uppoffringar, på mångfaldiga sätt direkt och indirekt beskattade och betungade, äro dömde att uppehålla både de högsta, högre, ringare och lägsta klasserna i hela landet. Författaren i Aftonposten må nu tro hvad han vill; men vi våga försäkra honom, att hvarken ordklyfveri eller ordrytteri kunna i detta afseende för mängden af tänkande Svenske män bortblanda sakens verkliga beskaffenhet. Redan bar man i flera orter börjat beräkna, huru utseendet af den nya tillämnade representationen skulle blifva, och öfverallt i södra och medlersta Sverige skola förhållandena snart visa sig så påtagliga, att intet tvifvel mera kan derom hysas. Besynnerligt nog synes författaren i Aftonposten inbilla sig, att dessa granskningar och beräkningar i orterna äro blott lösa upptåg. Har talar om, att förslagets vedersakare skjuta bor sitt krutÖ; att ,detta kunde vara godt att hafv: qvar, då striden kommers; att ven allvarsam stric varder kommander; och att ganska många finnas, som icke ämna låta frågan så lätt och snöp ligen afspisas med en löslig acklamation. Mei vi våga påstå, att förf. då sjelf alldeles icke för står stridens beskaffenhet. Vi kunna försäkr honom, att hvad han nu anser vara ybortskjute löst krutv,, är förposternes allvarligt började för el mn AHA. t:per gom redan vunnit allt fö inga kontroller eller menigheternas förtroende be— — — Mm rm — — mm AF