Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1849, sida 1

— — 218 1 OT AN. ds AMUIHLHPCLtÖS OÖUtGUö RAT Kn Detta folk skall tilläfventyrs en tid bortåt nödgas lida många och stora motgångar, förrådas af någon Judas, uppvuxen inom dess eget sköte, svikas af mången, på hvilken det byggt stora förhoppningar .... Men må det, allt detta oaktadt, aldrig förlora modet! Det skall och måste segra, så vidt som den fromme kristne tror på att Menniskornes son öfvervann djefvulen och all helfvetets makt. . x x Åkerbrukaren bär dagens tunga och hetta, utsätter sig för solsken, regn och blåst, för att genom sitt arbete bereda skörden, som, när hösten kommer, skall fylla hans lador. i Rättvisan är folkens skörd. Handtverkaren stiger upp före gryningen, påtänder sin lampa, arbetar från tidigt om morgoI nen till sent på aftonen, ja tillochmed långt in på natten, för att förtjena uppehälle åt sig och de sina. Rättvisan är folkens bröd. Köpmannen skyr intet arbete, klagar ej öfver någon möda; han anstränger sin kropp och sin själ och förgäter sömnen för att samla skatter af rikedomar. Friheten är folkens rikedom. . Sjömannen plöjer hafven, blottställer sig för stormarne och böljorna, vågar sig emellan klippor och skär midt i mörka natten, utstår köld och hetta, för att skaffa sig lugn och hvila på sin ålderdom. Friheten är folkens lugn och hvila. Krigaren underkastar sig de största uppoffringar och försakelser, vakar, kämpar och utgjuter sitt blod för något, som kan kallas ära. Friheten är folkens ära. om det gifves ett folk, som skattar friheten och rättvisan ringare, än äkerbrukaren skörden, handtverkaren uppehället, köpmannen rikedomen, sjömannen lugnet och krigaren äran; så uppfören omkring detta folk en mur, på det att dess andedrägt icke må besmitta de öfrige jordens innevånare! När en gång vedergällningens stora dag kommer, skall det varda sagdt till ett sådant folk: Huru hafver du ockrat med det pund, dig anförtrodt var? Hvad har du gjort med din själ? Man har hvarken märkt tecken eller spår till, att du eger en sådan. De djuriska njutningarne hafva för dig varit allt. Likt svinet har du sölat dig i slafveriets dypölar. Gack äfven nu bort och förmultna i desamme. Men till det folk, som i sitt hjerta aktat de intellektuella fördelarne högre, än de materiella, och som, för att förvärfva de förre, hvarken .ii 333 —