Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1849, sida 1

—a3 ——— skräcka sig, innan den tid kommer, då han skall skörda frukten af sina mödor. De, som så handla, likna de veklingar, som sky mödan att rensa sin åker från ogräs i den mån det uppspirar; som så utan att skörda, emedan de hafva låtit den goda skörden förqväfvas af ogräs. De likna äfven de fåvitska menniskor, som, för att bo deruti, hafva byggt ett hus färdigt ända upp till takåsen, men försummat att lägga tak deruppå, emedan de skytt att vidare arbeta. Vindarne och regnet komma, huset instörtar, och de, som hafva byggt detsamma, begrafvas tillochmed måhända under dess grusade ruiner. Och om edra förhoppningar ej blott sju, utan sjuttio gånger sju resor blifva svikne, så fällen dock ej modet. Den rättvisa saken skall alltid segra, blott man hyser fullt förtroende till densamma och ihärdigt arbetar för dess framgång. Den, som blifver beståndande intill slutet, han kan vara fullt förvissad om att se sina goda bemödanden krönas med segrens krona. Sägen ej: idet är att uthärda allt för stora mödor för fördelar, hvilka blott sent i en framtid varda fruktbärander! Om än dessa fördelar först efter en lång tids förlopp kunna ernås och varda fruktbärande, om J än blott en kort tid, eller tillochmed allsicke, sjelfve kommen att njuta af desamme; så skola dock edra barn och barnabarn göra det, välsignande edert mirne. De erhålla i arf ej annat, än hvad J lemnen efter eder; betänken fördenskull noga, om J viljen i arf lemna dem alla de vedermödor och svårigheter, mot hvilka Jnu kämpen, eller om J till arfvedel viljen lemna dem friheten, Försynens härligaste och dyrbaraste gåfva! Den, som frågar hvad rättvisan är värd, ohelgar densamma, och den, som uträknar hvad friheten kostar, afsäge sig i sitt hjerta rättigheten att vara fri. Han är ej heller mera denna dyrbara förmån värdig. Med samma mått, som J tillmäten friheten och rättvisan, skola de ock eder tillmätte varda. Erkännen fördenskull alltid deras oskattbara värde. Det gifves folk, som aldrig erkänt detsamma, och aldrig har det funnits större elände, än det, som råder bland ett sådant folk. Om det på jorden gifves något verkligt stort, så är det ett folks fasta, oryggliga beslut, att icke ett enda ögonblick aflåta från eröfrandet af sina rättigheter; som hvarken räknar sina dagars mödor, sina nätters vakor, eller sina sår, utan säger till sig sjelft: Hvad betyder väl allt detta? Friheten och rättvisan äro värde ännu större och svårare ansträngningar. — ———