Korrespondens. Stockholm den 20:de Mars. Den länge väntade kraftåtgärden (grefve Horns förafskedande från landshöfdingetjensten i Stockholms län) har då ändtligen vidtagits, och man hör redan flera, somliga temligen bizarra, kombinationer uppgöras, angående efterträdaren. Jastitie-rådet Stael v. Holstein, f. d. statsråd och possessionat i länet, uppgifves såsom sökande, då nuvarande underståthållaren Ungberg, som nödvändigt skall bort från den icke nödvändigt honom gifna tjensten, skulle blifva justitieråd. En annan version är, att Ungberg skulle blifva landshöfding. I hvilketdera fallet som helst skulle, säger man, en af Stockholms herrar borgmästare, hr Eklund, komma att blifva understäthållare. Det är dock att betvifla, det denne man från sin lugna och mera lämpliga ställning skulle vilja gifva sig in i en annan, hvilken troligen snart visade sig för honom föga afundsvärd. Emellertid visar allt detta, huru litet man inser behofvet att väl besätta tjensterna, om man vill, att folket skall anse dessa tjenster behöfliga. Opinionen, angående de flesta högre befattningars behöflighet, såsom landshöfdingars, biskopars, regements-chefers, o. s. v. är redan så pass mogen, derigenom att man sett, huru deras innehafvare dels icke sjelfve kunnat sköta dem, dels varit under åratal ifrån tjenstutöfningen vid riksdagar och i andra uppdrag, eller under tjenstledighet, att det redan anses gifvet, att de stora lönerna och emolumenterna kunde besparas. Denna öfvertygelse kommer nog alltmer att stadfästas, då man ser, huru alltmer personliga konsiderationer och godtycke göra sig gällande, i stället för tjenstenit och praktisk duglighet. Den sista militär-utnämningen, kavalleri-majoren grefve Nils Gyldenstolpes, till sekund-che för första fotgardes-regementet, bar äfven väckt någon förundran. Men det har länge varit kändt