Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1849, sida 2

Marinministeriet gör härmedelst allmänneligen bekant, att alla hamnar och inlopp i hertigdömena Slesvig och Holstein från och med den 27:de d:s varda blockerade, dock med undantag af öarne Als och Krö samt öfrige orter, som befinna sig under kunglig myndighet. Blockaden kommer att efterhand upphäfvas för hvarje ort, så snart den åter kommer i den lagliga regeringsmaktens händer, hvarom kungörelser då komma att utfärdas. Marinministeriet i Köpenhamn den 7:de Mars 1849. Zahrtmann. v Utrikesministern har, angående stilleståndets uppsägelse, aflåtit en cirkulärnot till Danmarks sändebud i utlandet, för att meddelas de respektive hofven. Ibland motiverne för detta steg anföres först och främst det förtryck, som utöfvas emot den danskt sinnade befolkningen. Märkvärdigt nog åberopas äfven temligen otvetydigt det af regeringarne följda reaktionssystemet, hvilket icke längre borde tillstädja fortfarandet af det abnorma tillståndet i hertigdömena. Konungeno, heter det nemligen i noten, hoppas, att de vänskapliga och allierade makterna skola efter deras sanna värde uppskatta de grunder, som motivera hans beslut. Han öfverlemnar sig så mycket förr åt detta hopp, som icke blott den offentliga rättens grundprinciper, utan äfven de andra regeringarnes välförstådda interessen ögonskenligen ålägga honom den pligten att undertrycka en inom hans stater utbruten revolt. Det sakernas tillstånd, som för närvarande existerar i hertigdömena, är lika fördersligt för den politiska moralen, hvars fundamenter det undergräfver, som farligt för danska monarkien och skadligt för de förhållanden, hvilka måste bestå emellan suveränen och hans undersdter. Om konungen icke motsatte sig förlängningen af vapenhvilan i Malmö, så skulle han icke allenast bidraga att befästa den genom upproret förorsakade anarki, utan han skulle äfven uppenbarligen aflägsna sig från den väg, som Europas regeringar i nuvarande ögonblick med så stor vishet och ikärdighet fullfölja och förneka sitt heliga kall, som förpligtar honom att skydda sitt trogna folk och bibehålla den legitima makten i dess helhet. För öfrigt förklaras, att konungen icke vill kriget, att Danmark icke skall framkalla en fortsättning af kampen med Tyskland. Han önskar upprigtigt freden, men endast en hederlig fred, som erbjuder säkra garantier för danska monarkiens existens och den politiska jemnvigten i norra Europa. Slutstrofen har följande lydelse: Lika så säkert som våra motståndare skola finna konungen besluten att försvara sin rätt och sin värdighet, lika så beredd skola de finna honom att räcka handen till afslutande af en ny öfverenskommelse, som innehåller borgen för en sann utjemning och är baserad på billiga och rättvisa grunder.v RYSSLAND. Czaren förljudes hafva låtit förklara sin svåger, kungen af Preussen, att, så snart en enda tysk soldat sätter sin fot på andra sidan Kongeåen, skola 200,000 Ryssar falla in i Tyskland. FRANKRIKE. Utskottet för utrikes ärenderna hade den 6:te en extra sammankomst för att sysselsätta sig med italienska frågan. Hr Sarrans föreslog, att regeringen skulle interpelleras i utskottets namn rörande hvilken politik den ärnar följa under de nu rådande förvecklingarne. Efter en debatt, som varade 24 timmar, och i hvilken G. de Beaumont, Em. Arago, Aylies, Jules Favre, Bastide o. fl. deltogo, beslöt utskottet, att utrikesministern skulle inbjudas att den 7:de infinna sig derstädes för