Beatrix. Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 61.) — Clotilde och Marguerite de Bethisy! sade Beatrix med häftig sinnesrörelse. Är det en dröm? Hon satt orörlig, likasom fastspikad på sin stol. Hon betraktade med en förvirrad blick ömsom Maurice, den sjuke och Madame Fargiel. — Herr deorbessac! sade hon, i det hon med handen gaf en liten vink åt den unge mannen. Maurice var, alltsedan notarien började läsningen, intagen af de oemotståndliga blickarne från madame de Fargiels stora, mörka ögon. När notarien slutat läsningen, bar han dokumentet och en penna till de Parfondval. Den gamle mannen underskref med det allvar, som var naturligt hos en menniska, som ej känner sig hafva mer att göra här på jorden. Beatrix steg upp från sin stol, skyndade förbi madame de Fargiel och hviskade, med den största oro i ton och åtbörder, till sin älskare: — Maurice! Maurice! skrif icke under! Knappt hade hon uttalat dessa ord, förrän notarien kom rakt till Maurice, emedan han var den förnämste bland de tillernade vittnena.