Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1849, sida 2

— Min herre! vill ni vara så god och skrifva under? sade notarien artigt, räckande honom en penna. — Nej, svarade Beatrix. Maurice syntes tveka. — Utan tvifvel vet icke madame, hvarom fråga är; sade notarien, med en artig bugning för Beatrix. — Jag vet både hvad som afhandlas, och hvad jag säger; återtog hon med bestämdhet. Jag vill icke, att grefve dOrbessac, skall underteckna detta testamente. Grefvinnan de Fargiel syntes mycket ängslig och orolig. Hon såg vredgad på Beatrix. — Men, madame, ni förstår väl, att hr dOrbessac bör underskrifva som vittne. — Ja, madame; hr dOrbessac, bör underskrifva som vittne. Se det är just skälet, hvarför han -icke skall underskrifva. Hr de Parfondval hade orolig och förvånad satt sig upp i sängen. — Hvad är det der? frågade han notarien. — Jag har verkligen svårt att förstå det, svarade hr Rougeaud. Jag har öfvertalat grefve dOrbessac, att komma och biträda mig som vittne. Han har begärt få veta om det var fråga om att underskrifva något, åtminstone i hans ögon, olagligt testamente, d. v. s. ett sådant, som gjorde en familj arflös. Derpå har jag svarat