Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1849, sida 1

I gr. blidt. Familjen Cavaignac. (Forts. och slut fr. N:o 54.) Cavaignac dröjde icke att rättfärdiga det honom visade förtroendet och förvärfva sig nya anspråk på Frankrikes högaktning. Om han än vid sitt uppträdande i nationalförsamlingen icke såsom talare skördade några triumfer, så utmärkte sig dock hans föredrag alltid för manlighet och värdighet. I afsigt att understödja de patriotiska tänkesätt, som folket gång efter annan ådagalagt, och i synnerhet för att för de unge män, hvilka uillhörde de arbetande klasserna, (d. v. s. de klasser, som mest af alla ledo af den stockning, hvari handeln och näringarne råkat) öppna en årofull vädjobana, förelade Cavaignac, i sessionen den 7:nde Juni, nationalförsamlingen utkast till ett dekret, i kraft hvaraf hvarje Fransman, som uppnått 17 års ålder, egde rätt att såsom frivillig låta inskrifva sig vid landtarmå6en, i stället för att de förut, enligt en förordning af den 21:ste Mars 1832, erhållit denna rättighet först vid fyllda 18 års ålder. I sessionen d. 8:de Juni fordrade folkrepresentanten Heckeren en förklaring af krigsministern, rörande en tilldragelse, som skulle hafva egt rum i Troyes, der, enligt hvad ryktet ville veta, nationalgardet skulle hafva gått ett infanteriregemente till mötes med ropet: Lefve republiken! hvilket bem. regemente sades hafva besvarat med: Lefve Ludvig Napoleon!, — Härtill svarade Cavaignac, att ingen rapport rörande ett så beskaffadt uppträde kommit styrelsen tillhanda; hvadan han förklarade ryktet derom vara helt och hållet en dikt. Det vare långt ifrån mig,, tillade han, att emot en af våra medborgare vilja rigta en så förfärlig anklagelse. Äfven anser jag, vill och bör jag anse den , person vara oskyldig, hvars namn så olyckligt blifvit inblandadt i denna sak. På samma gång förklarar jag dock härmedelst för hvar mans niding den, som någonsin med fräck hand vå5gar att antasta landets frihet. (Vid dessa ord reste sig hela nationalförsamlingen och lät flerfaldiga gånger ropet ,Lefve republiken!e rulla som ett thordön genom sessionsrummet.) Ja, medborgarer, fortfor krigsministern med eftertryck, rjag offrar hvarje sådan person åt det allmänna föraktet; men oförvansklig ära, oförvansklig hevder förvarar historien åt hvar och en medborgare, som, trogen sin pligt, vet att helga sitt rnamn, sina krafter, hela sitt lif åt republikens lycka och välgång. Ve den olycklige, som vill bygga några förhoppningar på fäderneslandets ,lidanden! (Under ihållande, stormande bifallsyttringar reste sig ånyo samtlige folkombuden från sina bänkar och läto ånyo med all hänförelsens styrka ropet ,Lefve republiken!, skalla genom salen). Vid sessionen den 15:de och 16:åe Juni öppnades i nationalförsamlingen en vigtig förhandling om Algieriens införlifvande med Frankrike. Cavaignac tog en betydlig del i de diskussioner, som, rörande detta ämne, då egda rum. Af många skäl motsatte han sig ett så beskaffadt införlifvande; men som de för den Svenska allmänheton äro af föga interesse, anse vi ej nödigt att här anföra desamma. Resultatet af diskussionen blef, att nationalförsamlingen med en betydlig majoritet, i enlighet med de af Cavaignac uttalade åsigter, antog en motiverad dagordning, så lydande: Efter att ånyo hafva förklarat att Algier för evigt är fransyskt område, öfvergår Nationalförsamlingen till dagordningen., I sessionen den 15:de Juni hade Cavaignac likaledes tillfälle att gifva nationen ett bevis på