nesbörd. Den har, med undantag af Washington, ingen hans like att uppvisa. I det sitt, hvarpå han, i täflingen med Ludvig Napoleon om presidentstolen, bar sitt nederlag, ligger någonting så ovanligt, upphöjdt, ja sublimt, att det vida öfverträffar medtäflarens seger, hade än denna varit tiodubbelt mer lysande. Vinner franska republiken den fasthet och stadga, som alla frihetens och ordningens vänner så innerligt och hjertligt önska, och får Cavaignac lefva; så blir han de facto dess förste president. Ludvig Napoleon är blott en marionett i de olika partiernas händer, ehuru han nu de jure bekläder presidentstålen. —