Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1849, sida 1

—— — FFöCcCltdttÅ VAA förhållanden röra menniskohjertat, och således står hon i den gudomliga mening, som genomgår menskligheten och all dess historia, och till dess uppfyllande ärc så väl qvinnan som mannen kallade att verka. Den innefattas i dessa tvenne ord: menniskoslägtets förädling. Vägen och medlen kunna vara olika; men ej ändamålet. Qvinnan tillhör familjelifvet; inom det måste hon egentligen hafva sitt lif och sin varelse. Dessa blifva ej af ringare betydelse för det. Efter den eviga ordningens lagar uppgår ju hvarje del i det hela, grundlägger genom den stora sammanfattningen dess bestånd och bildar dess beskaffenhet. Så dropparne i hafvet, strålarne i ljuset, familjerna i samhället och samhällena i menskligheten. Allt det mindre är sammanhängande med, ingripande i och verkande för det större, ja, det största ändamålet. Intet i hela den vida verlden betydelselöst, ringa, eller utan allt kraf på aktning. Allraminst kan familjelifvet, i förhållande till samhälle, mensklighet och det lif, hvars slutliga uppgående i för oss okända fullkomlighetsgrader grafven skymmer, räknas såsom sådant. Låtom oss föreställa oss alla familjekretsar fulla af kristliga dygder, af oegennytta, kärlek, trofasthet, försonlighet, saktmod och frid — hvilka samhällen skulle ej då uppstå och lyfta jorden närmare himmelen. Såsom dotter, syster, vän, maka och moder qvinnan närmare införlitvad med alla de och angelägenheter, som ömmast är innerligaste beröring med sin familje-omgifning. Hon verkar, så att säga, hjerta mot hjerta med den. Det är en helig verkningskrets, ty af hjertat utgår lifvet; det är tabernaklet af den inre menniskans helgedom. Också utgick alltid ur den familjekrets, inom hvilken hon stod upphöjd, med det klaraste och vidsträcktaste begrepp om Gud och menniskan, om pligt och värdighet, den bäste sonen, den ömmaste brodren, den kärleksfullaste maken, den redligaste vännen och verksammaste medborgaren; med ett ord: den ädlaste mannen. bana, med det för lifvets rena njutningar öppna Fråga denne, der han framgår på sin sinnet, med den verldsomfattande synkretsen för sina menskliga pligter och den glada tron på likars värde, hvar de känslor först uppsprungo, som nu ledsaga honom under hans vandring, och han skall säkert komma tillbaka till minnet af en moders ömma, men allvarliga och upplysta kärleksläror, af det milda skaplynne, som leken antog vid en systers sida, af alla dessa ljufva stunder inom familjelifvet, dem kärlek, vänskap och förtrolighet påtrycka en stämpel af vördnad, som är nära beslägtad med våra religiösa känslor. Ja, qvinnan tillhör familjen och står med roten af sin varelse fästad vid dess grund; men icke dess mindre bör hon bildas till klara insigter af och ett lifligt interesse för tidens större fordringar och angelägenheter, äfvensom till en varm och liflig kärlek för det allmännas väl, för fosterland och mensklighet; icke för att träda upp och till sakernas fromma höja sin röst på tribunen eller strida på valplatsen, men för att inom familjen ej förspilla oljan till den eld, som bör brinna i mannens hjerta för dessa föremål. I sammanlefnaden med inskränkta, småsinniga och nyckfulla qvinnor blir aldrig mannen, hvad han bör vara; han blir gerna, och naturligt, en öfvermodig beherrskare, eller, hvad värre är, en jemngod medlem af sin närmaste krets, tar i båda fallen miste om sitt mål och förlorar ur sigte det sköna sammanhanget mellan det enskildta och allmänna lifvets vilsignelse och väl. — Mannen griper till svärdet, för att näpsa våldet; han studerar rättsläran, för att slita de tvister, som söondra jorden, och förbereda lika rätt åt alla dess söner. All verksamhet inom det yttre lifvets stora angelägenheter tillhör honom och han blir derigenom stor, ärofull och samhällsgagnande; men ensam uppnår han ej sitt mål. Stilla, upplyst och fridsam gånge qvinnan i kärlekens stridsskrud fram på sin bana, och i hennes fotspår skola de palmer vexa, hvilka krö