Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1849, sida 1

Nägra ord om qvinnobildning. den 25:te Febr. 1849.) (Forts. o. slut fr. N:o 58.) Den bildningens ström, som genomgår tiden, delar sig hufvudsakligen i tvenne stora grenar, af hvilka ingendera får hämmas i sitt lopp, , såvida den menskliga kulturens fält skall som sig bör kunna beredas för fullkomlighetens skördar. Den ena går öfver hjertats gebiet, renar begären, bortsköljer dess grummel och frambringar dygderna; den andra går öfver intelligensens område och utmärker sin bana genom konsternas och vetenskapernas högre utveckling, samt de stora, verldsomskapande uppfinningarne. I den förstnamnda flyter för qvinnan lifsens vatten; ur den måste hon dricka djupt, mycket djupt: bada sin själ i dess våg och från dess botten upphemta de der liggande perlorna. I dess spegel måste hon söka bilden af Guds ansigte och af sitt eget jags rätta väsende. Sålunda skall hon bli god, utan svaghet; tänkande, utan grubbleri eller ett sjukligt fantasipjunk, och kärleksfull utan illusoriska drömmar. Och sedan .... sedan må det ju bli med allt det andra huru det kan! Sålunda skall hon aldrig, på hvilken plats ödet än må ställa henne, gå miste om sitt lifs uppgitt eller missförstå dess bestämmelse. Menniskans enskilda lotter här i tiden skiftas så olika och efter ett outgrundligt mått, men en är blott den