kl. 10 satte sig nationalförsamlingen i rörelse. Man ropade ofta till henne: Lefve republiken! Lefve amnestien! Knappt var församlingen inkommen i kyrkan, förrän artillerisalvor från invalidgården förkunnade presidentens aflärd. Hans vagn var eskorterad af en sdqvadron gendarmgarde. Honom följde ministrarne i andra vagnar o. s. v. De olika administrations-korporationerne följde i öflig ordning. Sedan alla, som vederborde, ankommit till Madeleine-kyrkan, hölls derstädes ett högtidligt Te Deum, vid hvars början och slut lossades kanonskott. Öfver kyrkans portal hängde en svart duk, hvarpå med hvita bokstäfver stod skrifvet: å la memoire des citoyens morts pour la republique: (till de medborgares minne, som fallit för republiken.) Hvarken färden till eller från kyrkan betecknades af någon olyckshändelse. Stadens fattige erböllo en dubbel portion bröd och kött. Högtiden slutade med ett Requiem å la Mozart, till hvilket enträbiljetterne redan dagen tillförne betaltes med 10 å 15 Francs. Hela dagen förlopp i ostördt lugn. Till följe af rdet sätt, hvarpå nationalförsamlingen afgjort den s. k. incomptabilitetsfrågan, får framdeles, med högst få undantag, ingen embetseller tjensteman sitta i lagstiftande församlingen. En sådan kan visserligen af folket blifva utsedd till dess ombud, men då har han att välja emollan embetet och ombudsmannaskapet. Cavaignacs Credit yttrar följande öfver tendensen i den politik, franska kabinettet följt tills dato i italienska frågan: .... Skall kabinettet kasta sig i armarne på ryska politiken? Det vore att spotta allmänna opinionen inom Frankrike och hela Europa 1 ansigtet, och på feghetens väg inleda oss i kriget. Var det icke 1792 års emigranter, som till den grad upprörde den patriotiska känslan, att Frankrike störtade sig i Dantons och Septembermännens armar? Sluta sig till Österrikes arriere-garde eller följa i dess släptåg, eller kopiera 1823 års eländiga fälttåg emot Spanien, det vore just att inleda oss i ett allmänt krig, betrygga den röda republikens framgång och bringa oss ett nytt konvents diktatyr. Är det detta herr Drouyn de Lhuys vill? ROMERSKA REPUBLIKEN. Armellini, den ene af medlemmarne i tremanna-utskottet, är, efter hvad man har all anledning att tro, samma person som C. Armellini, svensk och norrsk konsul i Rom. Man skrifver från Civita Vecchia under den 15:de Febr.: äSakerna gå ganska bra i Rom. Verkställande utskottet utvecklar en stor verksamhet. Det handlar i fullkomlig sämja med nationalförsamlingen. Garibaldi bevakar Abruzzarne, och den tappre general Ferrari kommenderar lägret vid Velletri. Man afsänder diplomatiska agenter i alla rigtningar. General Antonini har nyss passerat Civita Vecchia på väger till Rom, för att der underhandla om Toskana förening med romerska republiken. I nationalförsamlingens möte d. 13 Feb. förelad just.-ministern en proposition, om upphäfvandet on kyrkans domsrätt i alla andra, än rentandlig: saker. I samma möte förklarade Armellini, at franska ambasaden gjort regeringen stora tjenste och att förhållandena till den engelske residenten i Rom voro af en vänskaplig natur. Verkställande utskottet har nu definitift utnämn sina ministrar. Nationalförsamlingen har enhälligt beslutat, at