Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1849, sida 3

förvissat oss derom, att kriget upphört och freden snart skulle afslutas, såvida den icke redan vore det, frågade guvernören herr Bradley, om han hört, att det skulle finnas guld vid stränderna af Sacramento-floden, en nyhet, hvarmed han genom ett bref: blifvit bekant, såsom ett allmänt gängse rykte i San Francisco. Hr Bradley, hvilken redan, såsom nämndt, vistats 8 år i Californien, svarade, att han visserligen hört det omtalas, men att han ansåg nyheten för falsk, ehuru den redan förledt flera narrar att draga till de föregifna guldlagren. Så slutade vårt besök. Hänryckta öfver det de sett under sin utflykt, återvände vännerna till San Francisco. Först d. 8:de Maj talar dagboken om upptäckten af guldlagren såsom en möjlighet, men blott såsom en osannolik möjlighet. Kapten Fulsom — heter det — har varit hos mig. I morse har han talat med en person, som säger, att han varit vid en flod, som kallas den amerikanska forkenv, ungefär 100 (engelska) mil härifrån, och atthan derstädes samlat guld. Kapten Fulsom har sett guldet; det utgjorde 23 uns i små korn. Mannen sade sig hafva användt åtta dagar, för att insamla detta; men kapten Fulsom ville icke tro honom. Han anser guldet endast vara s. k. kattguld, men kännare påstå, att det är äkta. Kaptenen skall nu sjelf undersöka trakten. Efter hans afresa har Bradley sagt oss, att etablissementet vid Sacramento vore beläget i närheten af den amerikanska forken och föreslagit oss att begifva oss dit. Afståndet från San Francisco antager han vara 100 å 120 (engelska) mil. Författaren nämner ingenting vidare härom, förrän den 10:de Maj, för hvilken dag han skrifvit följande: I går och i dag har man endast talat om guldet. Fyra personer hafva inträffat här med betydliga förråder af denna metall. Den har blifvit undersökt af alkaden och alla köpmän i staden. Bradley visade oss en guldklimp, som vägde Å:dels uns och hvilken han köpt för 7 Dollars. Jag för min del tviflar nu icke derpå, att det är verkligt guld. Några hafva, enligt stadens tidning, redån afrest, för att undersöka landet, och medtagit spadar, hackor m. m., för att sjelfva arbeta. Jag tror likväl, att de blifva hindrade i sitt företag, ty kaptenen har redan skrifvit till öfverste Mason, för att erhålla fullmakt att i regeringens namn taga guldminan såsom statens egendom i besittning. Den 13:de Maj. Det är afgjordt, att vi om Onsdag resa till Sacramentodalen; jag tillstår, att jag på allvar börjar angripas af den herrskande smittan och otåligt väntar på Onsdagen.Den 17:de Maj. Folket häromkring är ett byte för ett verkligt raseri; alla handtverkare hafva lemnat sina arbeten. På en spatsertur genom staden anmärkte jag, att af en mängd hus, som redan äro under byggnad, finnes blott ett och annat, som icke arbetarne lemnat. Jag har räknat icke mindre än 18 stängda hus, hvars samtliga innevånare dragit till guldtrakten. — Oaktadt sin otålighet kunde de resande likväl icke bryta upp; ty sadelmakaren, som skulle åt dem förfärdiga åtskilliga saker, dem de på en resa genom ett obebodt land icke kunde undvara, hade blifvit öfvergifven af alla sina arbetare, som, den ene efter den andre, hade rymt till guldtrakten. Medan vännerna vänta, förökas deras sällskap med en ny person, en Spanior, don Ludvig Palo, hos hvilken de spisat i Monterey för icke fjorton dagar sedan, och som den gången, långt ifrån att tänka på jagt efter guld, var —kJ—III — — —