Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1849, sida 2

Vaktmästaren hördes i detsamma fråga, om syster Marguerite gått. — Här är jag! svarade nunnan, som dervid gjorde ett afskedstecken till Maurice. — Madame, sade han, bugande; jag tänker komma tillbaka, för att närmare beskåda detta ställe; men jag vågar icke säga, att jag hoppas återse er här. — Herr Maurice dOrbessac! jag hoppas likväl att få återse er, sade hon, i det hon med en förvånande vighet skyndade utför trappan. — Hon vet mitt namn! sade han. Det nog eget! Huru skall jag förstå det? Maurice vilje följa; men när han nedkommit till jordvåningen, var hon försvunnen i en af de mörka korridorerna. Sedan han efter några minuters letande ändtligen funnit porten, sade honom portvaktaren, att mademoiselle de Bethisy redan var ett långt stycke derifrån. var 3. Beatrix. Kort efter dessa Maurice dOrbessacs tvenne äfventyr, hvilka vi nu berättat, anställdes ett jagtparti i den till slottet Chantilly hörande skogen. Slottet Chantilly! huru dystert och öfver