Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1849, sida 1

Några ord om Forntidens vigt och betydelse för Nutiden. (Forts. och slut fr. N:o 33.) Det var enhet i det gamla Nordens seder och bruk och det måste så mycket snarare vara det, som de i allmänhet hade sitt ursprung från samma religiösa tro och hade sin djupaste grundval i densamma. Det var äfvenledes och måste så vara öfverensstämmelse mellan lagarne, hvilka icke forntiden så, som ien sednare tid, utgingo från en understundom ihålig och från åtskilliga håll sammanhemtad spekulation, utan från sjelfva sederna. Denna nordiska enhet genomtränger allt, det husliga och det andliga lifvet. Den visar sig, antingen man betraktar densamma i det hedniska dopet, i giftermålet eller i begrafningsplägsederna; man finner den i offerbruk och offergillen, i förtärandet af hästkött och utsättandet af barn, i marknader, lekar och andra offentliga möten. Den visar sig i religionens. förhållande till staten såsom dess genomträngande element, i ståndens förhållande