Jenny Lind i England. Vår berömda landsmaninna fortfar att i England skörda bifall och guld samt förvärfvar der samma popularitet som förut i Tyskland. De annars så kalla Britterna förtjusas af hennes sång och beundra hennes sceniska talanger på samma gång som de intagas af hennes oskuldsfulla väsende och värdera samt högakta henne för den rena karakter, som utgör en af den utmärkta konstnärinnans förnämsta prydnader. Hvad som dock i synnerhet bidrager att göra henne populär och tillvinna henne allmänhetens ynnest är den storartade välgörenhet hon utvecklar. Såsom stöd för hvad vi här yttrat, anföre vi ur en engelsk tidning följande: Den 29 Januari gafs å Exeter Hall i London af tonsättaren Balfe en konsert, vid hvilken han äfven biträddes af Jenny Lind. Den stora konsertsalen var aldeles fullproppad. Sångerskan helsades vid sitt inträde med en enthusiastisk bifallsstorm. Hon har nu anspråk på engelska folkets kärlek att tillägga till sångerskans konstnärsskap, hvilket hon besitter i högre grad, än någon annan främling, som i England samlat rikedomar. Hon har inom en månad eller så ungefär åt detta lands välgörenhetsinrättningar sjungit tillhopa en summa af öfver 12000 E. , Detta är ett exempel, som förtjenar att lofordas — och efterföljas. För icke många år sedan, betraktades snikenhet och frosseri som attributer, hvilka särdeles anstodo en prima donna. Jenny Lind har ändrat allt detta. Det är obehöfligt att orda vidlyftigare öfver hennes sång i Exceter Hall, emedan den hade hela denna friskhet i smak och renhet i föredrag, som karakterisera densamma i alla salar och theatrar. Hon sjöng Mozarts Dei vieni, non tardar, som hon först införde i Figaros bröllop i detta land, något långsammare än vanligt (hvilket näppeligen är en förbättring), men hennes framgång var lysande. Hennes -Casta Diva uppsteg verkligen lik en ånga af rikt doftande vällukter — poeterne tycka ju om dylika jemförelser emellan de olika känslointrycken — medan hon, i trion för sångstämman och tvenne flöjter, ur Meyerbeers Vielka, och i Con pa-— ienza, den välbekanta buffo-duetten med Lablache, exellerade i en annan genre. I Vielkaär hennes röst bokstafligen förvandlad i ett in