Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1849, sida 2

UBDBD —————— — — — Han genomgick en liten okonstlad, och af på stället ursprungliga vexter planterad trädgård, nog lik en sådan, som man stundom finner vid en pastors boställe på landet. Emellan några lindar, som likväl på det hela saknade naturlig saft och friskhet, utbredde här och der några vinstockar sina rankor, hvilka ännu aldrig från septembersolen stulit någon guldoch purpurfärg. Vid ändan af trädgården stadnade Maurice några minuter i en liten grotta, hvari han upptäckte tvenne grafmonumenter utan inskrift. Han petraktade dem med förvåning. IIvartill tjena sådana vårdar, sade han, som ej tillkännagifva sig såsom minnen af en viss person, som ej visa hans namn och handlingar för betraktaren? Och hvartill tjenar i sjelfva verket att lemna sitt namn på en sten, när man passerat en lifslängd på jorden, utan att i egentlig mening hafva lefvat, utan att hafva njutit eller kommit andra att njuta af lifvet? Emellan dessa båda grafvar, på en låg oah anspråkslös piedestal, var en byst af sten, den Maurice igenkände för madame Louises, syster till Ludvig XV, konung i Frankrike. Hennes bild var beslöjad af en karmeliterdrägt. Han förvånades, och det ej utan skäl, öfver att ända dittills ej hafva upptäckt annat, än liflösa bilder, minnen i förgängelsens hemska skepnad. Han såg åt fönstren, han lyssnade; men