Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1849, sida 2

Utrikes nyheter. DANMARK. En kommitt kommer att med det snaraste nedsättas för utarbetandet af ett förslag till landboförhållandernas ordnande. Amtman Unsgaard har åtagit sig att presidera i densamma. Förutan honom kommer den att bestå af följande medlemmar: öfverrätts-assessor Mourier, fabrikör M. P. Bruun, grefve Knuth, etatsråd Neergaard, godsegarne Nyholm och Dahl, öfverrättsprocurator B. Christensen, skolläraren Gleerup samt gårdmännen — hemmansegarne — Ole Kirk och L. A. Hakkerup. Den s:de dennes tilldrog sig följande i Köpenhamn: En gosse, som sprang på vallgrafven vid Amagerport, vågade sig för långt ut, och isen brast under honom. Konung Fredrik, som i detsamma red förbi, observerade detta och uppmanade sin adjutant, kammarherre Bliicher, att om möjligt rädda gossen. Bliicher efterkom uppmaningen och, genom att på en stega försigtigt praktisera sig ut till det ställe, der gossen befann sig, var han så lycklig att få fatt i denne. Emellertid sjönk stegen med dem begge, men han lyckades att få gossen upp på den fasta isen, medan det oaktadt alla ansträngningar icke kunde lyckas för honom sjelf, hvadan han sväfvade i den största fara. Konungen visade stor fattning. Ögonblickligen vidtog han alla nödiga anstalter för att komma Bliicher till hjelp, och med många ånsträngningar lyckades det honom äfven slutligen, i förening med en beridare och flere tillstädesvarande personer, som utsatte sig för mycken fara, att rädda kammarherrens lif. ENGLAND. Adressdebatterne i parlamentet hafva medtagit tvenne möten. Enligt gammal sedvana föreslogos i begge husen adresser, som endast voro genljud af throntalet. Lord Bruce föreslog en sådan i öfverhuset. Lord Stanley uppträdde straxt såsom en temmeligen häftig oppositionsman. Han menade att knappast en enda sats i hela throntalet kunde bestå en allvarsam kritik. Kabinettets handelsoch kolonial-politik häcklade han skarpt. Äfven dess utländska politik gjorde han till föremål för sitt tadel. Englands förhållande till nästan alla stater var otillfredsställande, om icke fiendtligt. Frankrike endast utgjorde ett undantag af det enkla skäl, att man afhållit sig från all inblandning i dess inre angelägenheter. Lord Stanley slutade med att föreslå ett, i protektionistanda affattadt, emot kabinettet mycket fiendtligt amendement. Lord Landsdowne uppträdde till försvar af ministerens politik, hvarvid han, med afseende på slesvigholsteinska frågan, yttrade följande: Det gläder mig att säga, att såväl genom Englands som andra makters bistånd hafva vanskligheterne i slesvigholsteinska frågan blifvit till en stor del häfda och att all anledning är att förvänta, att underhandlingarnn mycket snart skola hringas till ett tillfredsställande slut.v Efter Landsdownes tal kom Stanleys amendement under omröstning och förkastades med 52 röster emot 50. I Underhuset föreslogs adressen af Vane, som understöddes af Bunbury. Sedan den sistnämnde VV ÄY———