Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1849, sida 1

i en bekymmerslöst glådtig min finna en slöja för sitt hjertas tankar. Målare och framför allt bildhuggare hade funnit sig träffade af hans karakteristiska och bestämda drag. Pradier, som lemnat oss en byst af Maurice dOrbessac har i denna på ett beundransvärdt sätt återgifvit oss de utsökta konturer af denna grekiskt-fransyska profil, som hänfört oss nästan i samma mån som en elegi af Andre Rhånier. Under promenader hörde man ofta och med förkärlek denna intagande figur gång efter annan citeras, ej sällan till harm för amatörer. Ja, det hände tillochmed, att denna nejds skönheter, som väckte något synnerligt uppseende, stundom för några gamla tillbedjare upprenade dessa ord af en känd aktris: Ack, om jag finge se eder i Maurice dOrbessacs rol! Maurice var beryktad ej blott för sin figur och sitt klippska förstånd, utan ännu mera för sitt frikostiga lefnadssätt. Regentskapets hjeltar (les rouks de la regence), de enda som förmått på högvederbörligt sätt uppfatta och utöfva galanteriets arkana, kunde knappt mäta sig med Maurice, icke öfverträffa honom. Som han, fanns ej någon hvarken så qvick i sina rörelser, eller så briljant i sina kroppsöfningar; hvilka idrotter, utom hans skarpsinne, äfven bidrogo att omkring honom samla bekantskaper. En dag hade han beklagligtvis kommit att supe