Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1849, sida 1

genialiska paradoxer. Han gaf tonen åt den förnäma och moderna ungdomen. Bland hans bekanta och vänner för dagen finnas många som efterapade honom; men, kan man väl efterapa själstillvaro och behag? Till fots eller till häst var han sin tids mästare i att röka sin. cigarr. Jag tycker mig ännu och stundligen se honom, vid Tortonis port, roa sig med att väcka oro bland de dagens hjeltar, som våga högsta spelet. Han hade till den. grad förmågan att öfvertala, att, så fort han lemnat sitt eget rum eller det logement, der den älskarinna bodde, hvars umgänge han sist delat, man genast var färdig att fästa tro till hans ord, till och med när han berättade hvad som talats i den konselj, som sednast blifvit hållen hos furst Metternich, i Tuillerierna eller Windsor. Men, i sin gloria visade han sig på Champs-BElystes. Der, sittande i en något vårdslös positur, och rökande sin cigarr med en smak, som anstått en infödd österländning, ser jag honom i denna stund lefvande framför mig. Hvilket intryck plägade han icke också att göra! Alla qvinnor, som sågo honom, der han på sin stolta gångare i närheten lät dammhvirflarne uppstiga mot skyn, ropade genast till sina män eller älskare: Nå, men se då, hvilken vacker häst! Hvem har väl förgätit hans vackra figur? I hela hans väsen låg en djup vishet, som icke kunde döljas, oaktadt han ofta bemödade sig att