Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1849, sida 1

ra i ett sällskap, der klyftighet och lekande satir ej kunde underhållas vid konversationen, ehuru ämnen voro för hand. En af hans vänner, som insett hans belägenhet och på något lämpligt sätt ville rädda honom derur, och återvinna honom åt glädjen och umgänget, fann då för godt, att i en deltagande oration gifva följande byllning åt hans personlighet: Hvilken glädje att här finna dig, min vän! dig, den bäste kavaljer jag känner, den bäste riddersman i hela Paris! Utan att säga för mycket, vågar jag dock påstå, att din make ej finnes uti konsten att inrida hästar och förmågan att på lämpligt sätt vinna de skönas bevågenhet och bibehålla den i. lätta tyglars hägn. Dessa loford, ehuru uttalade af vänskapen, i en kritisk belägenhet, voro dock en förtjent gärd åt vår hjeltes talang. Det fanns ej häst, som han ej skolat tämja, ej en flicka på hvars kind hans blickar ej tände en rodnad; och hans manlighet, en produkt af hans lifliga själ och de mest imponerande yttre former, egde förmågan att ej blott väcka de ljufvare känslor i de skönas bröst, utan äfven underhålla dem, och så godt som dermed öfverrösta deras öfriga tycken och böjelser. — Under det vi fortsätta vår berättelse; skola vi få tillfälle att bättre känna dessa hans sidor. I April 1846 befanno sig några unga och eleganta Parisare på en promenad till Champs-Ely