Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1849, sida 1

rEn ung artist, vid namn Memning, som de tvenne sista åren vistats i utlandet, har nu sednast i Paris fullbordat en tafla, som der väckt allmän förtjusning och blifvit af en konstälskare inköpt för den betydliga summan af 6000 francs. Den föreställer en kyrkogård med ett åldrigt tempel i fonden: Det klaraste månsken upplyser grafvarne, bland hvilka en isynnerhet fäster uppmärksamheten. Det är en enkel blomsterkulle, vid hvilken en ung flicka knäböjer, hvars anlete skall vara af den mest hänförande skönhet. De utför kinden nedfallande tårarna synas, och den bönfallande blicken är lyftad mot höjden. Vi afundas ett främmande land det mästerstycke, som borde tillhöra vårt. Dock hoppas vi, att herr Memning framdeles skänker oss många af sina sköna skapelser, och är han med det snaraste hit att förvänta., 0, Ivar, detta är ditt verk! utropade Huldå, Du, som åt honom uppoffrat icke allenast hela ditt lilla kapital, utan äfven dina insparda räntor och genom eget arbete, med den yttersta sparsamhet, dragit dig fram för hans skull. Och icke nog dermed; huru mången gång har du ej dragit honom undan förderfvets bråddjup? Huru skall han, huru skall jag nog kunna tacka dig?Kärleken till dig har fullbordat verket, svarade Ivar, och Gud har gifvit framgång åt våra förenade bemödanden.