Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 1

mera än 8, 000 valmän, hafva hela den öfre kammaren (120 man stark) till sin disposition och dessutom insätta 50 representanter i den andra kammaren samt sålunda hafva att bjuda öfver 170 representanter, då deremot de öfrige valberättigade plebejerne, som allra minst utgöra 180, 000 personer, måste ätnöja sig med att till riksdagen sända — 100 representanter. Resultatet häraf är, såsom du torde : inse, att det arf, som 1848 års riksdag lemnat oss i representationsfrågan, tillhör ett sådant slag, att den, som fått det, handlar bäst i att göra sig urarfva. — Synnerligen bättre har det ej eller gått med de andra påtänkta storverken. Till dem hörde förnämligast en frontförändring i tull-lagstiftningen. Hvad hade man icke i den rigtningen väntat sig af 1848 års riksmöte? Och huruledes har, denna väntan blifvit uppfylld? Vi hafva nyligen emottagit den nya tulltaxan, resultatet af så många sömnlösa nätter och sömniga riksdagssammankomster, så mycket prat fram och tillbaka, af så mycket vägande på öfvervägandets guldvigt. Det är fara värdt, att man äfven här, vid försöket att genom ett tuppfjät försigtigt reda sig ur det der förtviflade alternativet antingen — eller, ställt sakerna på en i många hänseenden sämre punkt, än de förut voro. Principen har blifvit åsidosatt för jemkningar och modifikationer, och, såsom en följd häraf, torde det snart visa sig, att smuggleriet, som skulle fått dödsstöten genom en verkligt liberal tull-lagstiftning, nu i stället endast kommer att välja andra föremål för sin verksamhet; man har gjort lurendrejarne den lilla olägenheten att rätta och förändra det gamla inder prohibitorum; det är ungefär hela resultatet. Vidare! Huru gick det med den tredje reformen: skatteförenklingen? Riddarhuset, Hr v. Hartmansdorfss trofasta och väl disciplinerade riddarhus, satte sig på tvären deremot, och presterne dröjde icke ett ögonblick att göra detsamma. Ett ögonblick var spänningen ytterlig; bondeståndet gjorde min af att framkomma med en skattevägran . ... men borgerskapet, såsom en mera försigtig, korporation, fann slutligen för godt att gifva efter, för att undvika ytterligheter. Bönderne stodo der då ensamme och förrådde. I sista ögonblicket ljungade en stråle af rättvis harm emot den . konservativa kohorten, som med ett hånleende vände sig bort från alltsammans, och dermed var den : historien slut. — Skattereformens öde på riksdagen 1848 är något, som länge skall bevaras i nationens minne, såsom ett af de mest karakteristiska data i hela vår riksdagshistoria. Man kan svårligen förete något mera RS RRRRROAAAOAAARRAARRAteoSRSARETSKAA ——